Världens största ekonomiska bubbla håller på att byggas upp genom Kinas statsstyrda produktion av bostadsområden och köpcenter som står tomma. Uppemot 60 miljoner tomma lägenheter har producerats under Kinas " boom", i Kina, men även i andra länder, som t.ex Angola, eller svenska Kalmar för den delen. Det blir en tom bostad för var och en i ett land stort som hela Tyskland. Det vi ser är helt enkelt motsatsen till marknadsekonomi. Det är följden av en politisk planekonomi, som försöker rida på ett ben av de ekonomiska mekanismerna: att om det finns efterfrågan, så finns det jobb.

Men efterfrågan är här helt och hållet planerarnas och kommer inte från verkliga konsumenter. Planerarna säger "Här ska byggas en stad" och det ger jobb och löner - men det som byggs har ingen frågat efter och inte heller har människors önskemål fått vara med i utformningen. Som de flesta skrivbordsprodukter, så blir resultatet en abnormalitet, något monstruöst missanpassat - för dyra pengar -  I detta fall kommer det förmodligen att bli extremt svåra efterverkningar i den globala ekonomin när bubblan spricker. Kanske mycket värre än den kris vi just genomlevt.

För vänsterpolitiker så kallas detta för "stimulanspolitik", men notan för sådana statsplanerade insatser är förutom de stora kostnaderna ofta produkter som inte passar in i ett verkligt behov. De blir därför malplacerade och illa anpassade, för att inte säga värdelösa. Det är artificiell ekonomi som byggs upp och som orsakar stora budgetunderskott som sedan måste betalas - in the real world.

Vad kunde man vänta sig av ett kommunistiskt land som försöker vara kapitalistiskt? I mindre skala så ser vi samma effekter i alla socialistiska länder: Staten och byråkratin växer och hanterar de medel som de beslagtagit från medborgarna och näringslivet på ett sätt som varken följer demokratiska önskemål eller vetenskapliga behovsundersökningar. Det blir helt enkelt dumt, kostsamt, orättvist och felaktigt på alla sätt med en statsstyrd ekonomi - inte endast inom idiotiska byggprojekt som i Kina, utan även i tillväxten av improduktiva bonustagare i en växande och oåtkomlig byråkrati, vilka inte gör annat än skapar idiotiska regler som hämmar en naturlig behovsanpassad tillväxt och motverkar en intelligent, demokratisk samhällsbyggnad.

Med demokrati menar jag inte bara att rösta på ett parti som vill föra en regeringspolitik.

Jag menar även att få vara delaktig i beslut som rör närområdet och mina egna behov och därigenom skapa förutsättningar för en behovsanpassad marknad. Demokratin i min värld rör det politiska systemet på så sätt att de styrande ska skapa regler som på bästa sätt gynnar människorna utifrån deras behov. Det bästa sättet att få veta något om människornas behov finns i att tillåta människor att få vara kreativa och få efterfråga de ting och tjänster som de behöver i sitt liv och i sin verksamhet. För den delen behövs det snarare färre lagar och regler än fler. De lagar och regler som ska finnas måste utvärderas väldigt noga, så att de inte hindrar en naturlig framväxt av samhällen och arbeten.

I liberalismen säger man att marknaden bäst vet vad som behövs. När människor verkligen har råd att betala en bostad, får välja var de vill bo och således skapar ett underlag för byggande, då byggs det också, var så säkra. Om staten skulle göra någonting för att stimulera tillväxten, så är det bästa sättet genom att verka för att individer får mer att spendera och på så sätt skapa en verklig behovsanpassad marknad. Detta kan ske t.ex. genom att medelklassens löner höjs - antingen så som regeringen har gjort, med skattesänkningar, eller t.ex. genom en politik som belönar utbildning, med tanke på att det är nödvändigt för vår konkurrensposition att vara bättre utbildade, eller åtminstone lika välutbildade som låglöneländerna.

Att jag föreslår att medelklassens löner höjs, är för att vid en jämförelse så hamnar tjänstemän och utbildade professionella, som t.ex. ingenjörer, psykologer, samt inte minst lärare väldigt långt nere lönemässigt jämfört med andra EU-länder, för att inte tala om lönerna i USA eller Asien för dessa professioner. Det viktiga i sammanhanget är att det, som i Sverige finns en fri skola och fri rörlighet över klassgränserna så att vem som vill kan försöka bli vad som helst.

I vårt jämlika land, så fungerar inte marknadsmekanismerna särskilt väl: Vi har de mest sammanpressade lönespannen i Europa, vilket gör att vi köper mycket importvaror, eftersom svenskt blir för dyrt. När alla har samma lön, så har den ene inte råd att betala den andre, vilket även orsakar arbetslöshet. I stället för att anlita någon så gör hellre alla allt själva.

Så hur ska det se ut?

De ROT- och RUT-bidrag som finns, liksom den sänkta restaurangmomsen är ett sätt att ge individer mer pengar till att köpa tjänster som annars skulle bli för dyra - dock utan att skapa egentliga löneskillnader i sig - istället används skatten till att skapa de nödvändiga skillnaderna för en ökad efterfrågan och därmed fler arbetstillfällen. 

Men på förslag i debatten nu finns det att ska införas lägre ingångslöner samt skapas fler av arbeten som ger förhållandevis låg lön, lärlingsarbeten etc. särskilt för ungdomar och okvalificerade vuxna. Det skapar en marknad för billiga alternativ och sänker på sikt även bostadspriserna. Alla marknader är intressanta, även lågprismaknaden; men den måste först finnas. För den delen måste det utformas bostäder med hjälp av kunniga inom arkitektur, energi och hela logistikkedjan.

Som vetenskapligt projekt, så skulle säkerligen riktigt billiga bostäder kunna produceras. Problemet är återigen byråkratisk lagstiftning för bygglov. Hela den lagstiftningen borde utredas med uppdaterade experter, så att produktionskostnaderna kan hållas nere utan att kvaliteten sänks; tvärtom så kan ny teknik integreras i nya bostäder av nya material och med nya utseenden; för en ny tid.

När människor själva får pengar, så skapar marknaden tillväxt på ett sätt som bättre stämmer med människornas behov. Om staten tar pengarna och satsar på miljonprogram, utan att involvera demokratin och vetenskaplig kunskap om ekonomi, statsmiljö, integration, byggnadsteknik osv, så skapas bostadsområden som ingen vill bo i, som är så dyra att bostadsbidragen i praktiken finansierar fastighetsägare och bankerna bakom bostadsområdena. Detta leder till segregation på gränsen till diskrimination, eftersom de bidragsberoende är de som i "höglöne"-Sverige (alltså som är i det sammanpressade lönespannet-utan att för den delen innebära höga löner) inte får någon anställning, eller endast deltidsjobb och vikariat.

Därför är den borgerliga politiken rätt så som den är med alliansen. Mer valfrihet åt människor att med sin egen köpkraft skapa marknader som avspeglar behoven och önskningarna. Inte statsplanerade stimulanser.

Ett EU- land förlorar sin demokrati på några månader.

Idag ska jag skriva om min innersta tanke med att vara med i Folkpartiet; det handlar inte om små saker. Jag kan reta mig på flera idéer inom Folkpartiet, men i andra partier skulle jag också reta mig på andra idéer; det är ofrånkomligt; Jag representerar "Gröna Liberaler" inom vårt parti här och har åsikter om miljö, lantbruk, LAS, Kommunens roll, EU-direktiv (LOU, Jordbrukssubventioner, mm), skola, EMU, etc. som inte huvudparten av det etablerade Folkpartiet står för, åtminstone inte offentligt.

Den innersta tanken handlar om friheten.
Att friheten förblir lagstadgad. Fri handel, fri rörlighet, lika möjligheter för de som vill och kan att själva forma sitt liv oavsett vem man är och var man kommer ifrån. Vi är vana med denna frihet; det är självklart med demokrati; likhet under lagen; fri rätt att yttra sig, att gå i skola, att bli likabehandlad, och mycket av resten är upp till oss själva.

Men väldigt snabbt, på några få månader, så kan en grupp politiker göra så som man nu gjort i Ungern! Det är det som jag tänker på med det liberala ställningstagandet.

Här är artikeln, som jag utgår ifrån:

http://krugman.blogs.nytimes.com/2012/01/02/the-unconstitutional-constitution/

Man har på endast 18 månader i Ungern fullständigt lamslagit den demokratiska processen och dess institutioner och vägen mot en diktatur, vilken redan verkar helt omöjlig att komma ur med lagliga medel,  den är nu fastslagen i lagar och konstitutionsförändringar genom en skicklig juridisk taktik från det regerande partiet. Man har genom att stifta små ändringar här och där i lagen först försvagat möjligheten att stå emot de efterföljande lagförslagen, vilka ytterligare har förstärkt det regerande partiets makt att förändra i grundlagen, så att det nu efter den 1 Januari i princip är en diktatur med politisk makt över all verksamhet och alla tillgångar i landet!

Att Ungern nu är legalt bakbunden och har förlorat sin demokrati och till stora delar sin åsiktsfrihet, sin näringsfrihet och på olika sätt isolerar sig från den fria världen är något som det är mycket svårt att ändra på - hela samhället ordnas nu i enlighet med dessa nya lagar och grundlagsförändringar som säkrar den politiska makten och dess värderingar i en diktatorisk organisation av regeringspartiet.

Troligen försvinner Ungerns EU-medlemskap/samarbete och den kommande ekonomiska utvecklingen riskerar att bli en katastrof för invånarna.

Ungern var ju förut en kommunistisk diktatur, men denna nya diktatur är en högerregim.

Så, till vänster och till höger om Folkpartiet, så har vi faktiskt grogrunderna för diktaturer. Diktaturer utgår från att det är Politikerna som ska styra i enlighet med en "ideologi"; Ideologin är ofta en systematisk begränsning, som vi t.ex. har sett i "småföretagar"- partiet Centerns oförmåga att ens förstå problemet med att SAAB var på väg i putten, genom dåvarande näringslivsministern Maud Olofsson. Man är alltså enögd och övertygad inom sin vrå, men ser inte helheten och erkänner inte ens andras problem. Man är i ett "groupthink".

I långt gången enögdhet, så kan det bli som för Syriens ledare Bashar al-Assad, som helt enkelt inte kan förstå att alla hatar honom. Vi har många exempel från historien som säger oss att "Nej. Vad de än lovar, så är det bättre med frihet och demokrati och fri utveckling inom marknaden." Ta Hitler, eller Stalin...det är ju gammalt.

Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna, Socialdemokraterna (särskilt med Juholt!), Vänsterpartiet, och naturligtvis SD är på detta sätt Ideologiskt styrda åt olika håll så att de antingen aldrig kan bli några större aktörer, eller också att de kan bli alltför stora och styrande och då ganska snabbt utsatta för taktiska konsolideringssträvanden inom rörelsen, vilket innebär och eftersträvar ökad makt och tillväxt inom den politiska organisationen och det genererar en alltmer aktiv styrande politik, som börjar ändra lagar och till sist Grundlagen, så som nu i Ungern.

Folkpartiet är ett Liberalt parti. Liberalismen strävar aldrig efter ökad Politikermakt på bekostnad av individens grundläggande rättigheter och friheter. Liberalismen strävar efter ökad politisk makt för att säkra individens rättigheter och friheter; att ett föränderligt samhälle och förändrad kunskap ska kunna vara levande i sin utveckling. Vi tror på att marknaden, som är nära behoven, vet bättre än någon politiker vad som behövs och som behöver utvecklas, på alla nivåer, även om politiken och demokratin, media och folkrörelser är med och bestämmer, utvärderar och förbättrar, och t.om. stiftar lagar. Men i den fria marknaden, den fria skolan, den fria demokratin, utvecklas kunskap och nya tankar. Jag tror t.ex. mer på General Electrics än på Birger Schlaug, när det gäller idéer om vilket som är framtidens miljöteknik, men viktigt är att Birger får lov att tycka och tänka och påverka, att "de små människorna" får debattera och göra uppror mot General Electrics. Det är så det fria samhället fungerar.

Vilka partier som aldrig kan bli några stora aktörer och vilka som kan bli alltför stora, det kära läsare, får ni fundera på. Men ni kan göra skillnad, genom att låta dem göra sitt och själva ansluta er till folkpartiet. Ta ett steg för friheten!

Panta Rei

Förra gången fick jag några skeptiska och ifrågasättande kommentarer på "Konsten mot makten", vad hade det med konst att göra, och var det inte Gallagher som hade "jantestenen i byxfickan" eller var det inte Gallagher som var ohyfsad, samt var det inte så att de bara skämtade med varandra och att Barnevik tog det fint och mest var road? Alla kommentarerna kom inte igenom på bloggen, men jag fick dem på andra sätt. Det kan vara så som ni alla säger, det är det nog.

Visst. Men med konst menar jag just att riva konvenansen (med en god poäng), som Vilks filmvisningar t.ex. där folk blir så arga att de river stället. Om man med konst menar något vackert och välgjort, så är det mer konsthantverk som jag ser det. Konst är ofta utmanande och bråkigt. Det som ställdes på sin spets i Skavlan var "förnuftet" mot det irrationella och på ett sätt "det som är": T.ex. lojala fotbollsupportrar som helt ignorerar alla argument för att erkänna ett annat lag, som t.ex. Manchester United för att de gör många mål. Världen är inte rationell. Det visade Gallagher.

Inte heller politiken är så särskilt rationell idag. Jag vet inte hur jag ska göra Folkpartist som jag är. På senaste så har man ju drivit igenom att LAS ska bort som den är utformad idag och utgå från "kompetens" istället i turordningen när personal måste gå. Detta samtidigt med att ingångslönerna för ungdomar ska sänkas. Undrar hur arbetsgivarna tänker då? Jag ser framför mig en massa gamlingar på arbetsförmedlingen. Dessutom ska ju pensionsåldern höjas...

Sammantaget har man på detta sätt utformat ett recept för verklig fastlåsning i "utanförskap" för alla de äldre som skyddas av nuvarande LAS när arbetsgivaren ser chansen att byta ut sitt stall mot yngre och billigare arbetskraft.

"Man nämner kompetens för att slippa definiera hur urvalet skett." , så säger man på "tankesmedjan liberalerna" i en kritisk artikel i frågan om styrelsekvotering. Ändå vill man nu i vårt liberala parti, Folkpartiet, införa just kompetens i stället för anställningsår som kriterium för vem som ska gå när arbetsgivare vill minska antalet anställda. Detta alltså trots att man inser att begreppet är så halt och tänjbart att man kan definiera det lite hur som helst, vilket man också tacksamt kommer att göra, naturligtvis.

T.o.m. Moderaterna förstår att detta inte kommer att göra partiet populärt, och i detta fallet rätt så, eftersom det inte kommer att gynna samhället i fråga om innehåll och mening, utan endast "öka rörligheten" -något som tydligen vissa menar är gott i sig. För egen del så vill jag minska rörligheten och skapa stabilitet och trygghet istället, men kanske jag måste ändra mig.

Politik kan ju inte endast handla om att göra det bättre för företagare, det måste slutligen handla om samhällets människovänlighet och miljövänlighet, livskvalitén för människor, djur och natur, men utan att för den skull vara styrt i detalj av politiker med vidlyftiga "visioner". Jag får hålla med Reinfeldt där: Visioner är farliga saker. "Hitler had a vision".

På vilket sätt verkligheten är irrationell lär man sig genom livserfarenhet; det går inte att tänka ut. Plötsligt står man där en dag och inga argument biter. Det kan hända att man har rätt, men det spelar ingen roll, den andre tänker helt enkelt inte ge sig. Så är det ju nu med Folkpartiets vägval i LAS-frågan, som jag ser det. Ett stort "stumblingblock" för mej. Hur ska jag ställa mig?
Jag håller inte med. Det enda jag verkar kunna göra är då underligt nog att köpa in mej på ett ännu större liberalt paket; att acceptera EMU och att vi blir helt integrerade: Att EU blir en federation.
'
Varför? För att då kan jag enklare dra härifrån till t.ex. Grekland och starta ett nytt liv. För här vill jag knappast hänga när de som liksom jag i 55+ börjar bli ifrågasatta på jobbet och inte vågar säga sin mening eftersom konkurrensen om jobben plötsligt blivit massiv. Bättre då med åtminstone bra väder. Säkert kommer många svenskar att resonera på samma sätt. - Sverige? What the heck?

Konsten mot makten; Oasis Noel Gallagher VS Percy Barnevik





Ett intressant möte idag på ”Skavlan”. Jag tänker på mötet mellan Oasis-sångaren Noel Gallagher och vår egen Percy Barnevik. Skavlan ställde en retorisk fråga som inte fick det svar han förväntade sig: ”Det finns två fotbollslag i Manchester?”. Noel Gallagher svarade: ”Nej. Det finns bara ett.” ”Jo men det finns ju Manchester United och Manchester City..” fortsatte Skavlan. ”Det finns Manchester City och sedan något annat.” svarade Noel. Han gav sig inte. Det finns bara ett fotbollslag i Manchester och det är City.

Percy Barnevik sa då att hans favoritlag är Manchester United, varpå Skavlan frågade ” Varför är det det?” ”Jo för att de vinner år efter år och kommer att vinna i år också.” svarade Barnevik. Noel Gallagher undslapp sig då: ”Han har mer pengar än vett!” Varpå Percy Barnevik blev stött och frågade vad Noel sagt; hade han hört rätt? Skavlan tog förstås upp en ny tråd, men Percy såg inte glad ut efter det. Jätteegot hade fått en törn, in public.

Det är intressant. Visst var det Percy som var provocerande när han sa att Manchester United var hans favoritlag just när Noel sagt att de inte är värda något alls? Men ännu mer intressant är skälet till att de var hans favoritlag; att de vinner år efter år. Varför skulle Noel bry sig om det? Tänk om alla bara höll på det vinnande laget. Nej vad Noel visade Percy var en helt annan inställning: Verklig lojalitet.

Man håller på något i ur och skur oavsett alla argument. På så sätt hålls en gemenskap samman. Och man håller på det mot alla andra, mot deras listiga övertalningsförsök och pragmatiska resonemang. Man håller inte på vinnaren. Man håller på det man håller på.

Framtiden är här

Allt förändras, även om det sker långsamt. Om det ska förändras till det bättre, så måste det finnas ett konstant arbete bakom; det är den möjligheten vi människor har i en värld av entropi, att skapa och ordna saker så att det utvecklas och blir bättre. Därför är inte politiskt arbete endast att förvalta och spara, utan det är också att satsa och ge.

I Färgelanda har vi haft lite av vårt eget "Tea-party" när det gäller satsningar. Tea-party-rörelsen i Amerika har piskat upp ett sådant hat och motvilja mot politiska visioner att regeringen där knappast är beslutsför längre.

Denna politiska instabilitet i sig, var det som föranledde att USA nu fått en nedvärdering av sin kreditvärdighet, inte i första hand statsskulderna, enligt Standard & Poor. Dvs det politiska käbblet och oenigheten som omöjliggör en klar politisk riktning anses så negativt för utvecklingsmöjligheterna att kreditvärdigheten sänks.

"Jo men lever vi inte i en demokrati då?" - Denna fras får numera tjäna som täckmantel både för odemokratiska rörelsers aktioner och för att få sätta käppar i hjulet på det politiska arbetet överhuvudtaget.

Det börjar bli dags att definiera vad som är demokratiskt politiskt arbete. Några punkter kan jag ta upp, och jag välkomnar synpunkter.

* Demokratiskt politiskt arbete, i min värld, värnar om demokratin och exkluderar antidemokratiska rörelser från det politiska arbetet. Allt har en gräns, så även demokratin. Demokratin ska inte omintetgöra sig själv.

* Demokratiskt politiskt arbete betyder, i min värld, arbete för att alla, inklusive djur och natur, i samhället ska få det bättre och att alla tillgångar och möjligheter som finns ska komma det gemensamma tillgodo på ett eller annat sätt.

* Demokratiskt politiskt arbete är också att respektera andra politiska företrädare, förutom se punkt ett, och försöka samarbeta för balanserade kompromisser. I det arbetet behövs det fri tillgång till varandras sakargument, eftersom det visat sig att det ger en högre grad av konsensus.

Jag är säker på att om vi arbetar så, för att förbättra i samverkan, så kommer Färgelanda att bli en attraktiv plats för framtidens entreprenörer, barnfamiljer, turister, affärsidkare och livsnjutare.

Är regionvalet viktigt?

Kära läsare. Svaret är JA!

"Vår största utmaning är att långsiktigt ha råd att finansiera den välfärd och den samhällsservice vi vill ha" (från Folkpartiets regionpolitik).


Detta är fokus i en liberal politik; att se till förutsättningar, inte främst att göra jobbet själv.

Företagen ska bygga samhällsekonomin och skapa arbetstillfällen; inte staten. Varför? För att då blir det inte en kostnad, utan en nettovinst för samhället.

Staten kan med sina pengar antingen spara dem (Borg) eller ge bort dem (Ohly) eller investera dem i verksamheter som är bra för samhället. Genom att öppna upp en fri marknad som ser till sin egen kostnadseffektivitet, så kan många samhälleliga behov mötas på ett effektivt och  kundanpassat sätt.

Därför är vi för att privata aktörer konkurrerar inom vård, skola och omsorg. Ingenting ser behov så bra som marknaden.

Skolorna ska ha förutsättningar att utbilda svenska barn och ungdomar så att de kan stödja samhällsutvecklingen i en konkurrensutsatt värld. Det är inte endast en kostnadsfråga, utan en fråga om att använda forskningen i utformningen av skolorna och hur verksamheten bedrivs. Staten ska styra kraven på de verksamheter som den beställer. Därför är Folkpartiet för att staten återtar huvudmannaskapet för skolorna från kommunerna.

Brukarkvalitet är den viktigaste faktorn för en utvecklad vård; det ställer krav på sjukvårdsorganisationen och på kompetens, personaltäthet, sjukvårdsutrustning och ändamålsenliga byggnader.

Att skattepengar slösas är en känd effekt när det är myndigheter som köper tjänster och material, och detta kompenseras med Lagen om upphandling, vilken i sin tur göder monopol hos stora aktörer som kan spela med priser för att slå ut mindre aktörer och på så sätt minska utbudet av bra lösningar. Bäst är det därför faktiskt om privata aktörer kan konkurrera med myndigheterna, eftersom de ser allvarligt på kostnader och inte är bundna av upphandlingskontrakt.

Men det betyder inte att de kan slå av på vårdkvaliteten, eftersom det finns lagar och regler. Att se till att dessa följs är viktigt när privata företag konkurrerar med det offentliga. Det är att se till förutsättningar; att styra en friare marknad politiskt, så att resultatet blir det önskvärda.

Att långsiktigt ha råd med välfärden. Det är ett fokus för Folkpartiet. För det så behövs det en fungerande ekonomisk teori. Varför har hela världen börjat liberaliseras?  För att det är på det sättet ekonomin fungerar, den fungerar i ett liberalt samhälle. Vi tar en liberal politik för given, men många drömmer idag om att nationalisera Sverige (Ohly; Åkesson), förstatliga hälften av näringslivet, ge ökad vård, bidrag, skola, utan att ha en realistisk plan för hur vi ska få råd med alla drömmar.

Rösta på Folkpartiet!  Din liberala röst för ett fritt och dynamiskt samhälle. Vi syns inte så mycket eftersom partier i allmänhet blivit mer liberala (det är svårt att vara något annat om det ska fungera), men skulle vi försvinna så skulle det märkas, antingen genom att endast fåtalet får det bra, mycket bra (det är på gång), eller genom att staten börjar bestämma mer och mer och trycka sitt regelverk över oss (Juholt, Fridolin), samtidigt som skattepengarna förslösas utan att någon vinner på det (AMF). 
"Man saknar inte kon förrän stallet är tomt", heter det ju. förutom att vara en lite humoristisk bild, så är det faktiskt en allvarlig liknelse.


Friheten är en kvalitet som vi tar för given i Sverige, men jag hör alla dessa kollektividealister (MP, V, S) som vill "styra" sverige; De ska "skapa" jobb. Lille Fridolin vet minsann bäst hur allt ska vara; de ska göra politikerna allenarådande. Jag själv tycker inte att Syrien, Libyen, Kina, är långt borta. De är bara några valsedlar ifrån oss.

Det finns massor av input just nu, jag har ju den här bloggen för att dela med mig av mina tankar, och kanske det jag skriver kan samla olika läsares tankar till en gemensam "opinion". En politisk blogg är ju förstås nödvändigtvis opinionsbildande, eller försöker vara i alla fall.

Många gånger är det komplicerade sammanhang som ska sammanföras, där olika intressen på olika nivåer ska "gå ihop" så lång det är möjligt, eller så ser jag på det. Jag vill inte i första hand skapa splittring, och just därför är det så viktigt att lyssna på allt som alla har att säga.

I det förra inlägget så kom det flera kommentarer, där jag blev påmind om att olika kommunala aktiviteter inte får ha ett för ensidigt fokus. Jag kan förstå hur nedläggningen av skolor frustrerat invånarna och hotat att bryta upp en viktig gemenskapsfaktor. Nu har ju privata initiativ ryckt in på plats med hjälp av lagar på riksnivå, och kommunen får då enligt en uppgift i dagens Bohusläning betala närmare 5000 kronor mer för varje barn i skolan.

Ja, visst verkar det hela fumligt, och kanske det finns flera sådana fumligheter i rad, men det är alltid lätt att tro att man hade kunnat göra bättre beslut, med bättre konsekvenser, i efterhand.

Scenerierna växlar snabbt. För ett drygt år sedan var det frågan om IAC skulle stå kvar. Frågan var om SAAB skulle konka, Volvo varslade över 2000 medarbetare. Ett annat stort plastföretag inom fordonsindustrin, Plastal, gick i konkurs. Beskedet om 10 extra miljarder till kommunerna kom sent, och var då något av en överraskning.

Vi har precis klarat en jättekrasch som skulle ha kunnat sänka hela regionen, och många är omedvetna om det, precis som någon som utan att märka det just undviker att bli överkörd och bara går vidare. Här i Färgelanda går vi nu på som om inget hänt och ser bara att man själv hade kunnat gjort annorlunda än vad ledande politiker har gjort

Nu måste dock politiken fortsätta och jag kommer att på olka sätt försöka förklara varför Folkpartiet är en viktig medspelare inom politiken. Vi står för mycket viktiga värderingar. Mer frihet till enskilda människor att få bestämma över sitt liv, att förenkla och minska i olika regelverk. Vi står också för en social dimension och anser att samhällets främsta uppgift är att möjliggöra människors rättigheter till ett bra liv med bra möjligheter till personlig utveckling för alla. Vi ser också en god ekonomi som en förutsättning för välfärd och utveckling och vill därför främst att Färgelanda ska växa i antal invånare och besökare.

Vår syn på ekonomi är inte riktigt densamma som olika vänsterpartiers syn på det, utan vi tror att privat verksamhet är en förutsättning för offentlig verksamhet, hellre än tvärtom. Skolan och ungdomens utveckling är ett av folkpartiets främsta fokus, och i normala tider är politiken från Folkpartiet utvecklande för skolan och fritidslivet. Detta kan ni, läsare lita på.

Upplysning från Folkpartiet om sjukskrivningsproblemet!

Nedanstående är citerat från partisekreteraren, Erik Ullenhag, för alla som undrar om skandalerna inom sjukförsäkringen. Vi lär och utvecklas!

" Det ställs nu mycket frågor om sjukförsäkringen i valstugorna och till vårt
valcenter. Några saker är viktigt att slå fast.

Den som är för sjuk för att arbeta ska ha en god sjukersättning eller förtidspension. Efter två och ett halvt års sjukskrivning görs en prövning under tre månader om det finns arbetsförmåga. Om någon då bedöms sakna förmåga att arbeta går hon eller han därefter tillbaka i sjukskrivning eller förtidspension. Under de tre månaderna får man ersättning på a-kassenivå.

Anledningen till att Alliansregeringen lagt om sjukförsäkringen är att vi var i en situation då människor stängdes ute från möjligheten att komma tillbaka genom långa passiva sjukskrivningar och slentrianmässiga förtidspensioneringar. Världens friskaste folk var bland världens mest sjukskrivna och människor hamnade allt längre från arbetsmarknaden. Numera satsas på tidig rehabilitering och hjälp för dem som kan att komma tillbaka i arbete.

När större reformer genomförs kan självklart människor komma i kläm och drabbas av kantigheter i systemet. Det beklagar vi och det har därför gjorts förändringar av regelverket efter hand.
I debatten förekommer även en del enskilda fall där det framstår som direkt stötande att de inte har fått sjukpenning.

I Aftonbladet i dag står om Annica Holmquist som lider av en svår muskelsjukdom och som Försäkringskassan hänvisat till socialbidrag. Så ska regelverket inte tolkas - människor som bedöms att de
aldrig kan komma tillbaka i arbete ska ha en god ersättning i form av sjukskrivning eller förtidspension.
Efter att Annicas fall nu uppmärksammats har Försäkringskassan meddelat att det tas upp till ny prövning. Det är bra - självklart ska hon inte tvingas leva på socialbidrag.

Mona Sahlin påstod i går i debatten att en döende cancersjuk person inte fick sjukpenning och viftade med en sådan tidningsrubrik. Så är inte regelverket - den som är döende eller svårt sjuk i cancer har rätt till sjukpenning utan tidsgränser."

Detta är klara besked för människor som oroas. Vi i alliansen utvecklar både välfärden och ett Sverige med företagsamhet och jobb. Rösta nu för stabilitet.
Rösta på mitten i Alliansen! Rösta på Folkpartiet!

Bernt Johansson   Kandidat till kommunfullmäktige i Färgelanda

Vad är kunskap? Del 2

Ja, flera reaktioner blev det på det förra inlägget, och jag förstår att det inte går att framstå som en reaktionär som är efter sin tid. Och folk undrar hur det kan komma sig att liberalerna är de som är inne på flest och tuffast regler och vill ha disciplin och förstatligande osv.

Att vara liberal innebär inte att man inte försöker använda kunskaper för att nå bästa möjliga samhällsmål. Är det risk för översvämning så bygger man fördämningar.

När det gäller skolan, så måste man nog läsa in en hel del värme och att man bryr sig i de olika förslag som kommer.

Hela nationen måste på något sätt ryckas upp om vi ska bibehålla vår välfärd. Vi måste lyfta alla elevers förmågor och kunnande ett steg. Hur ska det gå till?

Först måste vi veta vad vi menar med kunskap. Vi ska ju målstyra skolan mot kunskapsutveckling. Kunskap låter som vissa faktabitar som samlats på hög, som man kan spotta fram på ett prov, men kunskapsbegreppet är och ska vara mycket större än så. Det ska syfta mot hela människans utveckling.

Därför vill jag också kalla den typ av mål som finns i läroplanen för kunskapsmål. Men om vi ser det så, så måste troligen läroplanen utvecklas, på samma sätt som kursplanerna utvecklas just nu.

Man måste kanske förklara bakgrunden till varför det står olika saker som t.ex. att ”Läraren skall utgå från att eleven kan och vill ta personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan”. Och man måste kanske även korrelera detta med olika sorters bedömning och därefter åtgärder, så som man gör med kursplanernas mål.

Man kan t.ex. förklara att ett utbildningsmål är att eleven ska bli ”kunskapande”, snarare än att kunna ett visst årtal utantill, och så kan man bedöma exempelvis att en elev inte klarar detta så bra. Då så. Vilka åtgärder ska då sättas in? Kanske eleven ska ha en ”handledare” som bit för bit hjälper honom/ henne med de första stegen mot att själv ta ansvar?

Ett professionalistiskt lärarlag, dvs som kompetensutvecklar sig och samarbetar kontinuerligt runt elevernas utveckling, skulle kunna vara en garant för att eleverna lär sig mer och att de lär sig rätt saker, blir rätt bedömda och får rätt stöd..

Men, för elevens hela utveckling kommer bitar som hälsa, social träning, ansvarstagande - också gentemot andra, att kunna anstränga sig, att ta olika roller, kunna samverka, bekantskap med och engagemang för miljö och natur, lära sig om demokrati och livskunskap osv. dessa kommer in och skulle behöva plats i utbildningen.

Så hur ska vi få in detta i trängseln av ämnen som menar sig vara nödvändiga? Det närmaste jag kommer det förut obligatoriska året i ”lumpen” som nu alltså har försvunnit, är att vi måste göra fler gemensamma projekt i skolan. Jag tror också att det skulle öka trivseln och den personliga växten, vilket skulle återspeglas i att det går bättre på lektionerna, att fler skulle känna varandra och samverka.

Här kommer några förslag:

Fler välplanerade friluftsdagar, med ämnen integrerade (t.ex. naturkunskap, idrott, svenska, samhällskunskap, eller varför inte engelska eller matte? ) Uppgifter ska då göras i grupper för samverkan, ansvar, gemensam ansträngning, social utveckling.

Ett pågående praktiskt byggnadsprojekt, för slöjd- och hantverksintelligensen,
med ”trossen”; matlagning på plats, t.ex. Men även matematik, teknik, design, verktygskunskap etc kan komma in med moment och även här samverkan i planering och utförande, att lära sig arbeta, samarbeta, konstruera, använda och söka kunskap.

Ja så kan kanske en positiv version av hur jag menade med det förra inlägget se ut, men skolan behandlas inte på en A4-sida, utan är ett jättelikt område att studera.

Viktigast är varje enskild elevs utveckling, för sig själv och för samhället. Vi kan inte bara låta trögheten styra utan måste engagera oss, Allt är en utveckling, vi måste börja någonstans och inte vara rädda att diskutera denna fråga.

Bernt Johansson

Vad är kunskap? Del 1

På förekommen anledning, låt oss diskutera skolan lite.

Jag har uttryckt att jag inte gillar att värnplikten försvinner, och då menar jag främst den speciella sociala utbildning som det gav. Jag tänkte inte på kostnaderna och inte heller på syftet att kriga, för det kan man ju diskutera om det är bra eller dåligt, nödvändigt eller ej ur helt andra perspektiv.

Däremot att alla (då manliga) ungdomar fick möjligheten att träna sin viljestyrka och lära sig disciplin, det tror jag var av ett visst värde, som kanske är oersättligt. Hur ska vi uppfostra ungdomarna när det gäller viljestyrka och att ibland t.o.m. ”kunna ta skit”? Hur ska de lära sig ta ansvar för helheten, vara god kamrat? Hur ska de kunna lära sig vad de egentligen tål och vilka fysiska och sociala resurser de har egentligen?

I en grupp finner man sin plats, vad man är bra på och vad andra är bra på och man har möjlighet att växa som person för andra, inte bara för sig själv. Och vart tar kroppen vägen? I den skola vi har finns det knappt tid till annat än att sitta vid en bänk. Vi vet alla att gymnastiken är eftersatt, att slöjden är marginaliserad och t.om. har blivit teoretisk slöjd, liksom hemkunskapen och egentligen nästan allt som är praktiskt! Så vad är egentligen kunskap? det är den frågan vi måste ställa oss om nu skolan ska bli "kunskapsskola".

I min militärutbildning fick vi anstränga oss natt och dag, vi bodde på skidor med tunga packningar på ryggen, ofta sov vi ute i 20-30 graders kyla. Och det fanns ändå aldrig några ursäkter som gällde om man kom för sent eller hade glömt att knäppa en knapp. Då fick man en ordentlig avbasning. Men viktigast var att detta var gemensamt, att alla fick uppleva denna ”duvning”, som man på den tiden kallade för karaktärsdanande.

Skolan idag är inte bara styrd av kunskapsmål, utan det viktigaste styrdokumentet, enligt de rektorer jag har haft, är läroplanen. Läroplanen handlar mer om den s.k. värdegrunden, att överföra (vissa) värden, dvs att på ett sätt fostra eleverna. Trots att detta styrdokument är minst lika viktigt som kursplanerna, så finns det inte några betyg i den delen. Det skrivs däremot explicit i betygshandledningar att det, att en elev verkligen kommer till lektioner, är flitig och ordningsam, hjälpsam, ansvarsfull, bra kamrat, etc. inte har något med betygen att göra, utan det är endast "kunskaperna" som ska mätas. Dvs kursplanernas mål.

När nu då vår partiledare Björklund vill ha ”ordning och reda” i skolan och det även diskuterats ordningsbetyg, så kan det ju vara en helt annan del av den mänskliga utvecklingen som han är inne på än det lärande som pedagogikexperterna är inne på, när de kritiserar honom. Det kanske har mer att göra med att det finns andra kunskaper än de som finns i kursplanerna.

Frågan blir ju: Finns det annat i vår kulturhistoria som är värdefullt att överföra till ungdomarna än texter om kulturhistoria? Att läsa om Odesseus hjältedåd medan man själv förtvinar i en bänk?
jag tror att Jan Björklund är inne på ett viktigt spår som vi måste utveckla och jag tror inte att det måste vara i strid med professorernas vetande om inlärning. Det som återstår är att sy ihop de båda aspekterna till en helhet.

Ge gärna kommentarer, eller skriv egna bloggar på ämnet.

- MVH  Bernt johansson. Kandidat till Kommunfullmäktige i Färgelanda, för Folkpartiet.

Liberal och frisinnad!

Det finns olika aspekter av frihet. Den liberala uppfattningen är bl.a. att människor som gärna vill reglera inte kan förutse vare sig vad man missar, eller exakt vilka konsekvenser regleringar får. Regleringar bygger oftast på rädsla eller kontrollbehov. När befattningshavare inte är flexibla och förnuftiga så kan många beslut bli tokiga, som vi sett när det gäller de som är alltför sjuka och då ändå tvingas söka jobb, eller när en gravid 14-åring ska skickas tillbaka till ett flyktingläger utan någon som helst säkerhet.

Regler måste alltid revideras och utvärderas, debatteras. Regler har lett till att alla gurkor som inte är raka kastades i Europa och att alla jordgubbar som var mindre än två centimeter inte fick säljas. Extremt utväxta byråkratiska regelverk har skildrats av Franz Kafka, t.ex. och är en verklig mardröm. Det är motsatsen till liberalism. Att det måste vara exakt ett visst antal träd för att något ska kallas betesmark eller äng är ett annat exempel på hur ett artificiellt och dumt regelverk börjat tvinga bort den viktiga hagmarken och skogsbetet i Sverige.

Vi inom Folkpartiet menar att det ska vara minsta möjliga regelverk, men ändå finnas gränser, förnuftiga gränser som ger största möjliga frihet. Förnuftet nås genom att man diskuterar, utvärderar och är flexibel, kommer fram till vad som ger mest nytta och minst skada och många gånger om det verkligen behövs någon regel. Det kräver engagemang. Vi människor har förmågan att nå fram till förnuftet genom att vara lyhörda och flexibla. Många gånger kan situationen "antingen- eller" mötas med ett "både-och" och ge en bättre lösning. "Marknaden" är egentligen ett annat ord för "alla röster", att alla får en möjlighet.

Jag ska här ge ett enda exempel på en mer öppen och tillåtande gränsdragning i ett speciellt fall som engagerar mig, eftersom utrymmet är sådant att det ska gå lätt att läsa mina blogginlägg och inte bli en bok. Det kommer att handla om hunden, människans bästa vän. (Sommartips: Läs Konrad Lorenz -nobelpristagare- "Hunden och människan")

I Färgelanda Kommun - och såg jag - i Melleruds Kommun, är alla hundar förbjudna vid badplatserna. Idag har väldigt många människor hundar, och Sverige är ett ganska glesbefolkat land så att man blir som hundägare väldigt besviken på denna överstyrning. Vad ska vi göra när det är riktigt varma dagar? Vi får helt enkelt åka till Vänersborgs Kommun och bada, eftersom där gäller en svagare regel. ”Alla hundar skall hållas kopplade”, vilket betyder att det går att bada med sin hund på ett ansvarsfullt sätt. Hundarna behöver också bada när det är varmt och de hör till sin familj. Bravo Vänersborg!

I Mellerud på Vita Sandar fanns det i veckan mängder av turister med hundar som inte visste hur de skulle göra. Hundarna fick inte följa med sina hussar eller mattar ut i vattnet eller vara på stranden. Det leder ju då till frustrerade hundar och hundägare. I Tyskland som är mycket mer tättbefolkat, t.ex. så har man ett traditionellt- kulturellt vänskapligt förhållande till hundar, så detta stränga människocentrerade förhållningssätt upplevdes som väldigt konstigt. Det sade några tyska turister som jag pratade med.


(Ett annat exempel på oflexibilitet, by the way, på denna badplats, var att pinnglass kunde bara köpas i en butik, medan paketglass kunde bara köpas i en annan. Jag vet inte, men visst känns överstyrningen, och visst blir det otrivsamt? Man bryr sig inte om "marknaden")

Hunden har hängt med människan i tusentals år och är som ler och långhalm med sin familj. Om de bara hålls i koppel och påsarna finns med, så är egentligen alla problem ur världen, det förstår man i Vänersborg, men inte i Färgelanda och Mellerud. Hunden är en familjemedlem och om den får vara med och bli van med människor, så är det naturligt för den att sköta sig. Hunden är en mycket social varelse. Som människa har man en plikt att låta dem uppleva livet på ett glädjefyllt sätt och inte spärra in och förbjuda och göra dem frustrerade och därmed ibland argsinta eller kvästa.

Lika väl som att vi befriat plåttaken i Färgelanda kommun och låtit människor få använda detta praktiska material genom att lätta på regler och förbud, så kommer jag, om jag får något inflytande över politiken här att försöka se till hur både människor och husdjur kan trivas i den natur som är vår gemensamma rättighet och tillgång. Jag kommer att arbeta för att vi följer Vänersborgs exempel. "Hundar skall hållas kopplade" Enkelt, tillfyllest, genialt!

Förresten finns det en del mer att önska här i Färgelanda när det gäller kommunens satsningar på badplatser och liknande, om vi vill bli ett turistmål, men det återkommer jag till.

Framtid och politik

Det finns några oroväckande uttalanden från politikens utmarker som jag gärna vill kommentera och reflektera kring. Exakta skriftliga källor saknas tyvärr, jag får bara återge vad jag hört som jag förstod det. Igår, från slutklämmen i Almedalen, sa miljöpartiets Peter Eriksson att "Finansminister Borg, han är bara en ekonom från Handelshögskolan och inte en folkvald politiker." Bara? Skulle vi hellre vilja ha en finansminister som är f.d. stins? Jag kan inte förstå hur en del politiker tänker! Gudrun Schyman sa i en debattsoffa att det handlar mer om ekonomi än politik nuförtiden, precis som om detta inte går att göra någonting åt. sa hon. Jo visst, man kan ju elda upp pengarna. Det är ganska exakt vad hon skulle göra vid makten, tror jag. Vänstern tänker ju så, att politiken är frikopplad från ekonomin och att det finns andra ekonomiska modeller :-) Vi vet vilken? - Den som inte fungerade. Ja just det, kommunismen.

Jag vill hävda att det fnns EN ekonomi, och att vi människor kan göra vårt bästa för att förstå hur den fungerar, och dra fördel av den kunskapen. Ekonomin beror på hur vi gör i relation till den sådan som den är och fungerar. Vi kan stoppa vissa marknadsrörelser politiskt, vi kan spara eller slösa, vi kan "stimulera", men alla resultat vi får måste ändå processas och kompenseras på annat håll. Det blir jämförbart med att sköta ett maskineri som det behövs mycket och ingående kunskaper om. Allt vi gör får konsekvenser som vi inte tänkt oss, vid sidan om dem vi har tänkt oss. Forskare studerar och försöker förstå och har efter många års prövande och analyserande av ekonomiska rörelser börjat bli klara över några fundamentala principer när det gäller ekonomi. Att denna kunskap får mer och mer inflytande över "politiken", dvs lekmän som valts av folket, det tycker jag är väldigt bra, det är tur, det är underbart!

 "Ekonomier" med eget tänk har vi i Nordkorea, Zimbabwe, Vitryssland och gemensamt för dem är att folket svälter och har ingenting att säga till om. Det borde faktiskt ingå i skolans grundutbildning att ekonomin är EN, och att det finns en ekonomisk vetenskap på högskolor och universitet. T.om. Kina verkar ha förstått detta, efter att den store Mao Tze dong med sina egna idéer om ekonomi och politik förstörde generationer av människors liv. Nej, vi ska skatta oss lyckliga om universitetens kunskap om ekonomi får vägleda politiken.

Forskning och utbildning ger oss en realistisk syn; den mest realistiska som finns för närvarande. Jag skulle inte våga ha vare sig Gudrun Schyman eller Peter Eri ksson som finansminister, och inte som statsminister heller. Tanken gör mig orolig.

Bernt Johansson (Kandidat till Kommunfullmäktige i Färgelanda)