Världens största ekonomiska bubbla håller på att byggas upp genom Kinas statsstyrda produktion av bostadsområden och köpcenter som står tomma. Uppemot 60 miljoner tomma lägenheter har producerats under Kinas " boom", i Kina, men även i andra länder, som t.ex Angola, eller svenska Kalmar för den delen. Det blir en tom bostad för var och en i ett land stort som hela Tyskland. Det vi ser är helt enkelt motsatsen till marknadsekonomi. Det är följden av en politisk planekonomi, som försöker rida på ett ben av de ekonomiska mekanismerna: att om det finns efterfrågan, så finns det jobb.

Men efterfrågan är här helt och hållet planerarnas och kommer inte från verkliga konsumenter. Planerarna säger "Här ska byggas en stad" och det ger jobb och löner - men det som byggs har ingen frågat efter och inte heller har människors önskemål fått vara med i utformningen. Som de flesta skrivbordsprodukter, så blir resultatet en abnormalitet, något monstruöst missanpassat - för dyra pengar -  I detta fall kommer det förmodligen att bli extremt svåra efterverkningar i den globala ekonomin när bubblan spricker. Kanske mycket värre än den kris vi just genomlevt.

För vänsterpolitiker så kallas detta för "stimulanspolitik", men notan för sådana statsplanerade insatser är förutom de stora kostnaderna ofta produkter som inte passar in i ett verkligt behov. De blir därför malplacerade och illa anpassade, för att inte säga värdelösa. Det är artificiell ekonomi som byggs upp och som orsakar stora budgetunderskott som sedan måste betalas - in the real world.

Vad kunde man vänta sig av ett kommunistiskt land som försöker vara kapitalistiskt? I mindre skala så ser vi samma effekter i alla socialistiska länder: Staten och byråkratin växer och hanterar de medel som de beslagtagit från medborgarna och näringslivet på ett sätt som varken följer demokratiska önskemål eller vetenskapliga behovsundersökningar. Det blir helt enkelt dumt, kostsamt, orättvist och felaktigt på alla sätt med en statsstyrd ekonomi - inte endast inom idiotiska byggprojekt som i Kina, utan även i tillväxten av improduktiva bonustagare i en växande och oåtkomlig byråkrati, vilka inte gör annat än skapar idiotiska regler som hämmar en naturlig behovsanpassad tillväxt och motverkar en intelligent, demokratisk samhällsbyggnad.

Med demokrati menar jag inte bara att rösta på ett parti som vill föra en regeringspolitik.

Jag menar även att få vara delaktig i beslut som rör närområdet och mina egna behov och därigenom skapa förutsättningar för en behovsanpassad marknad. Demokratin i min värld rör det politiska systemet på så sätt att de styrande ska skapa regler som på bästa sätt gynnar människorna utifrån deras behov. Det bästa sättet att få veta något om människornas behov finns i att tillåta människor att få vara kreativa och få efterfråga de ting och tjänster som de behöver i sitt liv och i sin verksamhet. För den delen behövs det snarare färre lagar och regler än fler. De lagar och regler som ska finnas måste utvärderas väldigt noga, så att de inte hindrar en naturlig framväxt av samhällen och arbeten.

I liberalismen säger man att marknaden bäst vet vad som behövs. När människor verkligen har råd att betala en bostad, får välja var de vill bo och således skapar ett underlag för byggande, då byggs det också, var så säkra. Om staten skulle göra någonting för att stimulera tillväxten, så är det bästa sättet genom att verka för att individer får mer att spendera och på så sätt skapa en verklig behovsanpassad marknad. Detta kan ske t.ex. genom att medelklassens löner höjs - antingen så som regeringen har gjort, med skattesänkningar, eller t.ex. genom en politik som belönar utbildning, med tanke på att det är nödvändigt för vår konkurrensposition att vara bättre utbildade, eller åtminstone lika välutbildade som låglöneländerna.

Att jag föreslår att medelklassens löner höjs, är för att vid en jämförelse så hamnar tjänstemän och utbildade professionella, som t.ex. ingenjörer, psykologer, samt inte minst lärare väldigt långt nere lönemässigt jämfört med andra EU-länder, för att inte tala om lönerna i USA eller Asien för dessa professioner. Det viktiga i sammanhanget är att det, som i Sverige finns en fri skola och fri rörlighet över klassgränserna så att vem som vill kan försöka bli vad som helst.

I vårt jämlika land, så fungerar inte marknadsmekanismerna särskilt väl: Vi har de mest sammanpressade lönespannen i Europa, vilket gör att vi köper mycket importvaror, eftersom svenskt blir för dyrt. När alla har samma lön, så har den ene inte råd att betala den andre, vilket även orsakar arbetslöshet. I stället för att anlita någon så gör hellre alla allt själva.

Så hur ska det se ut?

De ROT- och RUT-bidrag som finns, liksom den sänkta restaurangmomsen är ett sätt att ge individer mer pengar till att köpa tjänster som annars skulle bli för dyra - dock utan att skapa egentliga löneskillnader i sig - istället används skatten till att skapa de nödvändiga skillnaderna för en ökad efterfrågan och därmed fler arbetstillfällen. 

Men på förslag i debatten nu finns det att ska införas lägre ingångslöner samt skapas fler av arbeten som ger förhållandevis låg lön, lärlingsarbeten etc. särskilt för ungdomar och okvalificerade vuxna. Det skapar en marknad för billiga alternativ och sänker på sikt även bostadspriserna. Alla marknader är intressanta, även lågprismaknaden; men den måste först finnas. För den delen måste det utformas bostäder med hjälp av kunniga inom arkitektur, energi och hela logistikkedjan.

Som vetenskapligt projekt, så skulle säkerligen riktigt billiga bostäder kunna produceras. Problemet är återigen byråkratisk lagstiftning för bygglov. Hela den lagstiftningen borde utredas med uppdaterade experter, så att produktionskostnaderna kan hållas nere utan att kvaliteten sänks; tvärtom så kan ny teknik integreras i nya bostäder av nya material och med nya utseenden; för en ny tid.

När människor själva får pengar, så skapar marknaden tillväxt på ett sätt som bättre stämmer med människornas behov. Om staten tar pengarna och satsar på miljonprogram, utan att involvera demokratin och vetenskaplig kunskap om ekonomi, statsmiljö, integration, byggnadsteknik osv, så skapas bostadsområden som ingen vill bo i, som är så dyra att bostadsbidragen i praktiken finansierar fastighetsägare och bankerna bakom bostadsområdena. Detta leder till segregation på gränsen till diskrimination, eftersom de bidragsberoende är de som i "höglöne"-Sverige (alltså som är i det sammanpressade lönespannet-utan att för den delen innebära höga löner) inte får någon anställning, eller endast deltidsjobb och vikariat.

Därför är den borgerliga politiken rätt så som den är med alliansen. Mer valfrihet åt människor att med sin egen köpkraft skapa marknader som avspeglar behoven och önskningarna. Inte statsplanerade stimulanser.