Det finns massor av input just nu, jag har ju den här bloggen för att dela med mig av mina tankar, och kanske det jag skriver kan samla olika läsares tankar till en gemensam "opinion". En politisk blogg är ju förstås nödvändigtvis opinionsbildande, eller försöker vara i alla fall.

Många gånger är det komplicerade sammanhang som ska sammanföras, där olika intressen på olika nivåer ska "gå ihop" så lång det är möjligt, eller så ser jag på det. Jag vill inte i första hand skapa splittring, och just därför är det så viktigt att lyssna på allt som alla har att säga.

I det förra inlägget så kom det flera kommentarer, där jag blev påmind om att olika kommunala aktiviteter inte får ha ett för ensidigt fokus. Jag kan förstå hur nedläggningen av skolor frustrerat invånarna och hotat att bryta upp en viktig gemenskapsfaktor. Nu har ju privata initiativ ryckt in på plats med hjälp av lagar på riksnivå, och kommunen får då enligt en uppgift i dagens Bohusläning betala närmare 5000 kronor mer för varje barn i skolan.

Ja, visst verkar det hela fumligt, och kanske det finns flera sådana fumligheter i rad, men det är alltid lätt att tro att man hade kunnat göra bättre beslut, med bättre konsekvenser, i efterhand.

Scenerierna växlar snabbt. För ett drygt år sedan var det frågan om IAC skulle stå kvar. Frågan var om SAAB skulle konka, Volvo varslade över 2000 medarbetare. Ett annat stort plastföretag inom fordonsindustrin, Plastal, gick i konkurs. Beskedet om 10 extra miljarder till kommunerna kom sent, och var då något av en överraskning.

Vi har precis klarat en jättekrasch som skulle ha kunnat sänka hela regionen, och många är omedvetna om det, precis som någon som utan att märka det just undviker att bli överkörd och bara går vidare. Här i Färgelanda går vi nu på som om inget hänt och ser bara att man själv hade kunnat gjort annorlunda än vad ledande politiker har gjort

Nu måste dock politiken fortsätta och jag kommer att på olka sätt försöka förklara varför Folkpartiet är en viktig medspelare inom politiken. Vi står för mycket viktiga värderingar. Mer frihet till enskilda människor att få bestämma över sitt liv, att förenkla och minska i olika regelverk. Vi står också för en social dimension och anser att samhällets främsta uppgift är att möjliggöra människors rättigheter till ett bra liv med bra möjligheter till personlig utveckling för alla. Vi ser också en god ekonomi som en förutsättning för välfärd och utveckling och vill därför främst att Färgelanda ska växa i antal invånare och besökare.

Vår syn på ekonomi är inte riktigt densamma som olika vänsterpartiers syn på det, utan vi tror att privat verksamhet är en förutsättning för offentlig verksamhet, hellre än tvärtom. Skolan och ungdomens utveckling är ett av folkpartiets främsta fokus, och i normala tider är politiken från Folkpartiet utvecklande för skolan och fritidslivet. Detta kan ni, läsare lita på.

Upplysning från Folkpartiet om sjukskrivningsproblemet!

Nedanstående är citerat från partisekreteraren, Erik Ullenhag, för alla som undrar om skandalerna inom sjukförsäkringen. Vi lär och utvecklas!

" Det ställs nu mycket frågor om sjukförsäkringen i valstugorna och till vårt
valcenter. Några saker är viktigt att slå fast.

Den som är för sjuk för att arbeta ska ha en god sjukersättning eller förtidspension. Efter två och ett halvt års sjukskrivning görs en prövning under tre månader om det finns arbetsförmåga. Om någon då bedöms sakna förmåga att arbeta går hon eller han därefter tillbaka i sjukskrivning eller förtidspension. Under de tre månaderna får man ersättning på a-kassenivå.

Anledningen till att Alliansregeringen lagt om sjukförsäkringen är att vi var i en situation då människor stängdes ute från möjligheten att komma tillbaka genom långa passiva sjukskrivningar och slentrianmässiga förtidspensioneringar. Världens friskaste folk var bland världens mest sjukskrivna och människor hamnade allt längre från arbetsmarknaden. Numera satsas på tidig rehabilitering och hjälp för dem som kan att komma tillbaka i arbete.

När större reformer genomförs kan självklart människor komma i kläm och drabbas av kantigheter i systemet. Det beklagar vi och det har därför gjorts förändringar av regelverket efter hand.
I debatten förekommer även en del enskilda fall där det framstår som direkt stötande att de inte har fått sjukpenning.

I Aftonbladet i dag står om Annica Holmquist som lider av en svår muskelsjukdom och som Försäkringskassan hänvisat till socialbidrag. Så ska regelverket inte tolkas - människor som bedöms att de
aldrig kan komma tillbaka i arbete ska ha en god ersättning i form av sjukskrivning eller förtidspension.
Efter att Annicas fall nu uppmärksammats har Försäkringskassan meddelat att det tas upp till ny prövning. Det är bra - självklart ska hon inte tvingas leva på socialbidrag.

Mona Sahlin påstod i går i debatten att en döende cancersjuk person inte fick sjukpenning och viftade med en sådan tidningsrubrik. Så är inte regelverket - den som är döende eller svårt sjuk i cancer har rätt till sjukpenning utan tidsgränser."

Detta är klara besked för människor som oroas. Vi i alliansen utvecklar både välfärden och ett Sverige med företagsamhet och jobb. Rösta nu för stabilitet.
Rösta på mitten i Alliansen! Rösta på Folkpartiet!

Bernt Johansson   Kandidat till kommunfullmäktige i Färgelanda

Vad är kunskap? Del 2

Ja, flera reaktioner blev det på det förra inlägget, och jag förstår att det inte går att framstå som en reaktionär som är efter sin tid. Och folk undrar hur det kan komma sig att liberalerna är de som är inne på flest och tuffast regler och vill ha disciplin och förstatligande osv.

Att vara liberal innebär inte att man inte försöker använda kunskaper för att nå bästa möjliga samhällsmål. Är det risk för översvämning så bygger man fördämningar.

När det gäller skolan, så måste man nog läsa in en hel del värme och att man bryr sig i de olika förslag som kommer.

Hela nationen måste på något sätt ryckas upp om vi ska bibehålla vår välfärd. Vi måste lyfta alla elevers förmågor och kunnande ett steg. Hur ska det gå till?

Först måste vi veta vad vi menar med kunskap. Vi ska ju målstyra skolan mot kunskapsutveckling. Kunskap låter som vissa faktabitar som samlats på hög, som man kan spotta fram på ett prov, men kunskapsbegreppet är och ska vara mycket större än så. Det ska syfta mot hela människans utveckling.

Därför vill jag också kalla den typ av mål som finns i läroplanen för kunskapsmål. Men om vi ser det så, så måste troligen läroplanen utvecklas, på samma sätt som kursplanerna utvecklas just nu.

Man måste kanske förklara bakgrunden till varför det står olika saker som t.ex. att ”Läraren skall utgå från att eleven kan och vill ta personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan”. Och man måste kanske även korrelera detta med olika sorters bedömning och därefter åtgärder, så som man gör med kursplanernas mål.

Man kan t.ex. förklara att ett utbildningsmål är att eleven ska bli ”kunskapande”, snarare än att kunna ett visst årtal utantill, och så kan man bedöma exempelvis att en elev inte klarar detta så bra. Då så. Vilka åtgärder ska då sättas in? Kanske eleven ska ha en ”handledare” som bit för bit hjälper honom/ henne med de första stegen mot att själv ta ansvar?

Ett professionalistiskt lärarlag, dvs som kompetensutvecklar sig och samarbetar kontinuerligt runt elevernas utveckling, skulle kunna vara en garant för att eleverna lär sig mer och att de lär sig rätt saker, blir rätt bedömda och får rätt stöd..

Men, för elevens hela utveckling kommer bitar som hälsa, social träning, ansvarstagande - också gentemot andra, att kunna anstränga sig, att ta olika roller, kunna samverka, bekantskap med och engagemang för miljö och natur, lära sig om demokrati och livskunskap osv. dessa kommer in och skulle behöva plats i utbildningen.

Så hur ska vi få in detta i trängseln av ämnen som menar sig vara nödvändiga? Det närmaste jag kommer det förut obligatoriska året i ”lumpen” som nu alltså har försvunnit, är att vi måste göra fler gemensamma projekt i skolan. Jag tror också att det skulle öka trivseln och den personliga växten, vilket skulle återspeglas i att det går bättre på lektionerna, att fler skulle känna varandra och samverka.

Här kommer några förslag:

Fler välplanerade friluftsdagar, med ämnen integrerade (t.ex. naturkunskap, idrott, svenska, samhällskunskap, eller varför inte engelska eller matte? ) Uppgifter ska då göras i grupper för samverkan, ansvar, gemensam ansträngning, social utveckling.

Ett pågående praktiskt byggnadsprojekt, för slöjd- och hantverksintelligensen,
med ”trossen”; matlagning på plats, t.ex. Men även matematik, teknik, design, verktygskunskap etc kan komma in med moment och även här samverkan i planering och utförande, att lära sig arbeta, samarbeta, konstruera, använda och söka kunskap.

Ja så kan kanske en positiv version av hur jag menade med det förra inlägget se ut, men skolan behandlas inte på en A4-sida, utan är ett jättelikt område att studera.

Viktigast är varje enskild elevs utveckling, för sig själv och för samhället. Vi kan inte bara låta trögheten styra utan måste engagera oss, Allt är en utveckling, vi måste börja någonstans och inte vara rädda att diskutera denna fråga.

Bernt Johansson

Vad är kunskap? Del 1

På förekommen anledning, låt oss diskutera skolan lite.

Jag har uttryckt att jag inte gillar att värnplikten försvinner, och då menar jag främst den speciella sociala utbildning som det gav. Jag tänkte inte på kostnaderna och inte heller på syftet att kriga, för det kan man ju diskutera om det är bra eller dåligt, nödvändigt eller ej ur helt andra perspektiv.

Däremot att alla (då manliga) ungdomar fick möjligheten att träna sin viljestyrka och lära sig disciplin, det tror jag var av ett visst värde, som kanske är oersättligt. Hur ska vi uppfostra ungdomarna när det gäller viljestyrka och att ibland t.o.m. ”kunna ta skit”? Hur ska de lära sig ta ansvar för helheten, vara god kamrat? Hur ska de kunna lära sig vad de egentligen tål och vilka fysiska och sociala resurser de har egentligen?

I en grupp finner man sin plats, vad man är bra på och vad andra är bra på och man har möjlighet att växa som person för andra, inte bara för sig själv. Och vart tar kroppen vägen? I den skola vi har finns det knappt tid till annat än att sitta vid en bänk. Vi vet alla att gymnastiken är eftersatt, att slöjden är marginaliserad och t.om. har blivit teoretisk slöjd, liksom hemkunskapen och egentligen nästan allt som är praktiskt! Så vad är egentligen kunskap? det är den frågan vi måste ställa oss om nu skolan ska bli "kunskapsskola".

I min militärutbildning fick vi anstränga oss natt och dag, vi bodde på skidor med tunga packningar på ryggen, ofta sov vi ute i 20-30 graders kyla. Och det fanns ändå aldrig några ursäkter som gällde om man kom för sent eller hade glömt att knäppa en knapp. Då fick man en ordentlig avbasning. Men viktigast var att detta var gemensamt, att alla fick uppleva denna ”duvning”, som man på den tiden kallade för karaktärsdanande.

Skolan idag är inte bara styrd av kunskapsmål, utan det viktigaste styrdokumentet, enligt de rektorer jag har haft, är läroplanen. Läroplanen handlar mer om den s.k. värdegrunden, att överföra (vissa) värden, dvs att på ett sätt fostra eleverna. Trots att detta styrdokument är minst lika viktigt som kursplanerna, så finns det inte några betyg i den delen. Det skrivs däremot explicit i betygshandledningar att det, att en elev verkligen kommer till lektioner, är flitig och ordningsam, hjälpsam, ansvarsfull, bra kamrat, etc. inte har något med betygen att göra, utan det är endast "kunskaperna" som ska mätas. Dvs kursplanernas mål.

När nu då vår partiledare Björklund vill ha ”ordning och reda” i skolan och det även diskuterats ordningsbetyg, så kan det ju vara en helt annan del av den mänskliga utvecklingen som han är inne på än det lärande som pedagogikexperterna är inne på, när de kritiserar honom. Det kanske har mer att göra med att det finns andra kunskaper än de som finns i kursplanerna.

Frågan blir ju: Finns det annat i vår kulturhistoria som är värdefullt att överföra till ungdomarna än texter om kulturhistoria? Att läsa om Odesseus hjältedåd medan man själv förtvinar i en bänk?
jag tror att Jan Björklund är inne på ett viktigt spår som vi måste utveckla och jag tror inte att det måste vara i strid med professorernas vetande om inlärning. Det som återstår är att sy ihop de båda aspekterna till en helhet.

Ge gärna kommentarer, eller skriv egna bloggar på ämnet.

- MVH  Bernt johansson. Kandidat till Kommunfullmäktige i Färgelanda, för Folkpartiet.

Liberal och frisinnad!

Det finns olika aspekter av frihet. Den liberala uppfattningen är bl.a. att människor som gärna vill reglera inte kan förutse vare sig vad man missar, eller exakt vilka konsekvenser regleringar får. Regleringar bygger oftast på rädsla eller kontrollbehov. När befattningshavare inte är flexibla och förnuftiga så kan många beslut bli tokiga, som vi sett när det gäller de som är alltför sjuka och då ändå tvingas söka jobb, eller när en gravid 14-åring ska skickas tillbaka till ett flyktingläger utan någon som helst säkerhet.

Regler måste alltid revideras och utvärderas, debatteras. Regler har lett till att alla gurkor som inte är raka kastades i Europa och att alla jordgubbar som var mindre än två centimeter inte fick säljas. Extremt utväxta byråkratiska regelverk har skildrats av Franz Kafka, t.ex. och är en verklig mardröm. Det är motsatsen till liberalism. Att det måste vara exakt ett visst antal träd för att något ska kallas betesmark eller äng är ett annat exempel på hur ett artificiellt och dumt regelverk börjat tvinga bort den viktiga hagmarken och skogsbetet i Sverige.

Vi inom Folkpartiet menar att det ska vara minsta möjliga regelverk, men ändå finnas gränser, förnuftiga gränser som ger största möjliga frihet. Förnuftet nås genom att man diskuterar, utvärderar och är flexibel, kommer fram till vad som ger mest nytta och minst skada och många gånger om det verkligen behövs någon regel. Det kräver engagemang. Vi människor har förmågan att nå fram till förnuftet genom att vara lyhörda och flexibla. Många gånger kan situationen "antingen- eller" mötas med ett "både-och" och ge en bättre lösning. "Marknaden" är egentligen ett annat ord för "alla röster", att alla får en möjlighet.

Jag ska här ge ett enda exempel på en mer öppen och tillåtande gränsdragning i ett speciellt fall som engagerar mig, eftersom utrymmet är sådant att det ska gå lätt att läsa mina blogginlägg och inte bli en bok. Det kommer att handla om hunden, människans bästa vän. (Sommartips: Läs Konrad Lorenz -nobelpristagare- "Hunden och människan")

I Färgelanda Kommun - och såg jag - i Melleruds Kommun, är alla hundar förbjudna vid badplatserna. Idag har väldigt många människor hundar, och Sverige är ett ganska glesbefolkat land så att man blir som hundägare väldigt besviken på denna överstyrning. Vad ska vi göra när det är riktigt varma dagar? Vi får helt enkelt åka till Vänersborgs Kommun och bada, eftersom där gäller en svagare regel. ”Alla hundar skall hållas kopplade”, vilket betyder att det går att bada med sin hund på ett ansvarsfullt sätt. Hundarna behöver också bada när det är varmt och de hör till sin familj. Bravo Vänersborg!

I Mellerud på Vita Sandar fanns det i veckan mängder av turister med hundar som inte visste hur de skulle göra. Hundarna fick inte följa med sina hussar eller mattar ut i vattnet eller vara på stranden. Det leder ju då till frustrerade hundar och hundägare. I Tyskland som är mycket mer tättbefolkat, t.ex. så har man ett traditionellt- kulturellt vänskapligt förhållande till hundar, så detta stränga människocentrerade förhållningssätt upplevdes som väldigt konstigt. Det sade några tyska turister som jag pratade med.


(Ett annat exempel på oflexibilitet, by the way, på denna badplats, var att pinnglass kunde bara köpas i en butik, medan paketglass kunde bara köpas i en annan. Jag vet inte, men visst känns överstyrningen, och visst blir det otrivsamt? Man bryr sig inte om "marknaden")

Hunden har hängt med människan i tusentals år och är som ler och långhalm med sin familj. Om de bara hålls i koppel och påsarna finns med, så är egentligen alla problem ur världen, det förstår man i Vänersborg, men inte i Färgelanda och Mellerud. Hunden är en familjemedlem och om den får vara med och bli van med människor, så är det naturligt för den att sköta sig. Hunden är en mycket social varelse. Som människa har man en plikt att låta dem uppleva livet på ett glädjefyllt sätt och inte spärra in och förbjuda och göra dem frustrerade och därmed ibland argsinta eller kvästa.

Lika väl som att vi befriat plåttaken i Färgelanda kommun och låtit människor få använda detta praktiska material genom att lätta på regler och förbud, så kommer jag, om jag får något inflytande över politiken här att försöka se till hur både människor och husdjur kan trivas i den natur som är vår gemensamma rättighet och tillgång. Jag kommer att arbeta för att vi följer Vänersborgs exempel. "Hundar skall hållas kopplade" Enkelt, tillfyllest, genialt!

Förresten finns det en del mer att önska här i Färgelanda när det gäller kommunens satsningar på badplatser och liknande, om vi vill bli ett turistmål, men det återkommer jag till.

Framtid och politik

Det finns några oroväckande uttalanden från politikens utmarker som jag gärna vill kommentera och reflektera kring. Exakta skriftliga källor saknas tyvärr, jag får bara återge vad jag hört som jag förstod det. Igår, från slutklämmen i Almedalen, sa miljöpartiets Peter Eriksson att "Finansminister Borg, han är bara en ekonom från Handelshögskolan och inte en folkvald politiker." Bara? Skulle vi hellre vilja ha en finansminister som är f.d. stins? Jag kan inte förstå hur en del politiker tänker! Gudrun Schyman sa i en debattsoffa att det handlar mer om ekonomi än politik nuförtiden, precis som om detta inte går att göra någonting åt. sa hon. Jo visst, man kan ju elda upp pengarna. Det är ganska exakt vad hon skulle göra vid makten, tror jag. Vänstern tänker ju så, att politiken är frikopplad från ekonomin och att det finns andra ekonomiska modeller :-) Vi vet vilken? - Den som inte fungerade. Ja just det, kommunismen.

Jag vill hävda att det fnns EN ekonomi, och att vi människor kan göra vårt bästa för att förstå hur den fungerar, och dra fördel av den kunskapen. Ekonomin beror på hur vi gör i relation till den sådan som den är och fungerar. Vi kan stoppa vissa marknadsrörelser politiskt, vi kan spara eller slösa, vi kan "stimulera", men alla resultat vi får måste ändå processas och kompenseras på annat håll. Det blir jämförbart med att sköta ett maskineri som det behövs mycket och ingående kunskaper om. Allt vi gör får konsekvenser som vi inte tänkt oss, vid sidan om dem vi har tänkt oss. Forskare studerar och försöker förstå och har efter många års prövande och analyserande av ekonomiska rörelser börjat bli klara över några fundamentala principer när det gäller ekonomi. Att denna kunskap får mer och mer inflytande över "politiken", dvs lekmän som valts av folket, det tycker jag är väldigt bra, det är tur, det är underbart!

 "Ekonomier" med eget tänk har vi i Nordkorea, Zimbabwe, Vitryssland och gemensamt för dem är att folket svälter och har ingenting att säga till om. Det borde faktiskt ingå i skolans grundutbildning att ekonomin är EN, och att det finns en ekonomisk vetenskap på högskolor och universitet. T.om. Kina verkar ha förstått detta, efter att den store Mao Tze dong med sina egna idéer om ekonomi och politik förstörde generationer av människors liv. Nej, vi ska skatta oss lyckliga om universitetens kunskap om ekonomi får vägleda politiken.

Forskning och utbildning ger oss en realistisk syn; den mest realistiska som finns för närvarande. Jag skulle inte våga ha vare sig Gudrun Schyman eller Peter Eri ksson som finansminister, och inte som statsminister heller. Tanken gör mig orolig.

Bernt Johansson (Kandidat till Kommunfullmäktige i Färgelanda)