Panta Rei

Förra gången fick jag några skeptiska och ifrågasättande kommentarer på "Konsten mot makten", vad hade det med konst att göra, och var det inte Gallagher som hade "jantestenen i byxfickan" eller var det inte Gallagher som var ohyfsad, samt var det inte så att de bara skämtade med varandra och att Barnevik tog det fint och mest var road? Alla kommentarerna kom inte igenom på bloggen, men jag fick dem på andra sätt. Det kan vara så som ni alla säger, det är det nog.

Visst. Men med konst menar jag just att riva konvenansen (med en god poäng), som Vilks filmvisningar t.ex. där folk blir så arga att de river stället. Om man med konst menar något vackert och välgjort, så är det mer konsthantverk som jag ser det. Konst är ofta utmanande och bråkigt. Det som ställdes på sin spets i Skavlan var "förnuftet" mot det irrationella och på ett sätt "det som är": T.ex. lojala fotbollsupportrar som helt ignorerar alla argument för att erkänna ett annat lag, som t.ex. Manchester United för att de gör många mål. Världen är inte rationell. Det visade Gallagher.

Inte heller politiken är så särskilt rationell idag. Jag vet inte hur jag ska göra Folkpartist som jag är. På senaste så har man ju drivit igenom att LAS ska bort som den är utformad idag och utgå från "kompetens" istället i turordningen när personal måste gå. Detta samtidigt med att ingångslönerna för ungdomar ska sänkas. Undrar hur arbetsgivarna tänker då? Jag ser framför mig en massa gamlingar på arbetsförmedlingen. Dessutom ska ju pensionsåldern höjas...

Sammantaget har man på detta sätt utformat ett recept för verklig fastlåsning i "utanförskap" för alla de äldre som skyddas av nuvarande LAS när arbetsgivaren ser chansen att byta ut sitt stall mot yngre och billigare arbetskraft.

"Man nämner kompetens för att slippa definiera hur urvalet skett." , så säger man på "tankesmedjan liberalerna" i en kritisk artikel i frågan om styrelsekvotering. Ändå vill man nu i vårt liberala parti, Folkpartiet, införa just kompetens i stället för anställningsår som kriterium för vem som ska gå när arbetsgivare vill minska antalet anställda. Detta alltså trots att man inser att begreppet är så halt och tänjbart att man kan definiera det lite hur som helst, vilket man också tacksamt kommer att göra, naturligtvis.

T.o.m. Moderaterna förstår att detta inte kommer att göra partiet populärt, och i detta fallet rätt så, eftersom det inte kommer att gynna samhället i fråga om innehåll och mening, utan endast "öka rörligheten" -något som tydligen vissa menar är gott i sig. För egen del så vill jag minska rörligheten och skapa stabilitet och trygghet istället, men kanske jag måste ändra mig.

Politik kan ju inte endast handla om att göra det bättre för företagare, det måste slutligen handla om samhällets människovänlighet och miljövänlighet, livskvalitén för människor, djur och natur, men utan att för den skull vara styrt i detalj av politiker med vidlyftiga "visioner". Jag får hålla med Reinfeldt där: Visioner är farliga saker. "Hitler had a vision".

På vilket sätt verkligheten är irrationell lär man sig genom livserfarenhet; det går inte att tänka ut. Plötsligt står man där en dag och inga argument biter. Det kan hända att man har rätt, men det spelar ingen roll, den andre tänker helt enkelt inte ge sig. Så är det ju nu med Folkpartiets vägval i LAS-frågan, som jag ser det. Ett stort "stumblingblock" för mej. Hur ska jag ställa mig?
Jag håller inte med. Det enda jag verkar kunna göra är då underligt nog att köpa in mej på ett ännu större liberalt paket; att acceptera EMU och att vi blir helt integrerade: Att EU blir en federation.
'
Varför? För att då kan jag enklare dra härifrån till t.ex. Grekland och starta ett nytt liv. För här vill jag knappast hänga när de som liksom jag i 55+ börjar bli ifrågasatta på jobbet och inte vågar säga sin mening eftersom konkurrensen om jobben plötsligt blivit massiv. Bättre då med åtminstone bra väder. Säkert kommer många svenskar att resonera på samma sätt. - Sverige? What the heck?

Konsten mot makten; Oasis Noel Gallagher VS Percy Barnevik





Ett intressant möte idag på ”Skavlan”. Jag tänker på mötet mellan Oasis-sångaren Noel Gallagher och vår egen Percy Barnevik. Skavlan ställde en retorisk fråga som inte fick det svar han förväntade sig: ”Det finns två fotbollslag i Manchester?”. Noel Gallagher svarade: ”Nej. Det finns bara ett.” ”Jo men det finns ju Manchester United och Manchester City..” fortsatte Skavlan. ”Det finns Manchester City och sedan något annat.” svarade Noel. Han gav sig inte. Det finns bara ett fotbollslag i Manchester och det är City.

Percy Barnevik sa då att hans favoritlag är Manchester United, varpå Skavlan frågade ” Varför är det det?” ”Jo för att de vinner år efter år och kommer att vinna i år också.” svarade Barnevik. Noel Gallagher undslapp sig då: ”Han har mer pengar än vett!” Varpå Percy Barnevik blev stött och frågade vad Noel sagt; hade han hört rätt? Skavlan tog förstås upp en ny tråd, men Percy såg inte glad ut efter det. Jätteegot hade fått en törn, in public.

Det är intressant. Visst var det Percy som var provocerande när han sa att Manchester United var hans favoritlag just när Noel sagt att de inte är värda något alls? Men ännu mer intressant är skälet till att de var hans favoritlag; att de vinner år efter år. Varför skulle Noel bry sig om det? Tänk om alla bara höll på det vinnande laget. Nej vad Noel visade Percy var en helt annan inställning: Verklig lojalitet.

Man håller på något i ur och skur oavsett alla argument. På så sätt hålls en gemenskap samman. Och man håller på det mot alla andra, mot deras listiga övertalningsförsök och pragmatiska resonemang. Man håller inte på vinnaren. Man håller på det man håller på.

Framtiden är här

Allt förändras, även om det sker långsamt. Om det ska förändras till det bättre, så måste det finnas ett konstant arbete bakom; det är den möjligheten vi människor har i en värld av entropi, att skapa och ordna saker så att det utvecklas och blir bättre. Därför är inte politiskt arbete endast att förvalta och spara, utan det är också att satsa och ge.

I Färgelanda har vi haft lite av vårt eget "Tea-party" när det gäller satsningar. Tea-party-rörelsen i Amerika har piskat upp ett sådant hat och motvilja mot politiska visioner att regeringen där knappast är beslutsför längre.

Denna politiska instabilitet i sig, var det som föranledde att USA nu fått en nedvärdering av sin kreditvärdighet, inte i första hand statsskulderna, enligt Standard & Poor. Dvs det politiska käbblet och oenigheten som omöjliggör en klar politisk riktning anses så negativt för utvecklingsmöjligheterna att kreditvärdigheten sänks.

"Jo men lever vi inte i en demokrati då?" - Denna fras får numera tjäna som täckmantel både för odemokratiska rörelsers aktioner och för att få sätta käppar i hjulet på det politiska arbetet överhuvudtaget.

Det börjar bli dags att definiera vad som är demokratiskt politiskt arbete. Några punkter kan jag ta upp, och jag välkomnar synpunkter.

* Demokratiskt politiskt arbete, i min värld, värnar om demokratin och exkluderar antidemokratiska rörelser från det politiska arbetet. Allt har en gräns, så även demokratin. Demokratin ska inte omintetgöra sig själv.

* Demokratiskt politiskt arbete betyder, i min värld, arbete för att alla, inklusive djur och natur, i samhället ska få det bättre och att alla tillgångar och möjligheter som finns ska komma det gemensamma tillgodo på ett eller annat sätt.

* Demokratiskt politiskt arbete är också att respektera andra politiska företrädare, förutom se punkt ett, och försöka samarbeta för balanserade kompromisser. I det arbetet behövs det fri tillgång till varandras sakargument, eftersom det visat sig att det ger en högre grad av konsensus.

Jag är säker på att om vi arbetar så, för att förbättra i samverkan, så kommer Färgelanda att bli en attraktiv plats för framtidens entreprenörer, barnfamiljer, turister, affärsidkare och livsnjutare.

Är regionvalet viktigt?

Kära läsare. Svaret är JA!

"Vår största utmaning är att långsiktigt ha råd att finansiera den välfärd och den samhällsservice vi vill ha" (från Folkpartiets regionpolitik).


Detta är fokus i en liberal politik; att se till förutsättningar, inte främst att göra jobbet själv.

Företagen ska bygga samhällsekonomin och skapa arbetstillfällen; inte staten. Varför? För att då blir det inte en kostnad, utan en nettovinst för samhället.

Staten kan med sina pengar antingen spara dem (Borg) eller ge bort dem (Ohly) eller investera dem i verksamheter som är bra för samhället. Genom att öppna upp en fri marknad som ser till sin egen kostnadseffektivitet, så kan många samhälleliga behov mötas på ett effektivt och  kundanpassat sätt.

Därför är vi för att privata aktörer konkurrerar inom vård, skola och omsorg. Ingenting ser behov så bra som marknaden.

Skolorna ska ha förutsättningar att utbilda svenska barn och ungdomar så att de kan stödja samhällsutvecklingen i en konkurrensutsatt värld. Det är inte endast en kostnadsfråga, utan en fråga om att använda forskningen i utformningen av skolorna och hur verksamheten bedrivs. Staten ska styra kraven på de verksamheter som den beställer. Därför är Folkpartiet för att staten återtar huvudmannaskapet för skolorna från kommunerna.

Brukarkvalitet är den viktigaste faktorn för en utvecklad vård; det ställer krav på sjukvårdsorganisationen och på kompetens, personaltäthet, sjukvårdsutrustning och ändamålsenliga byggnader.

Att skattepengar slösas är en känd effekt när det är myndigheter som köper tjänster och material, och detta kompenseras med Lagen om upphandling, vilken i sin tur göder monopol hos stora aktörer som kan spela med priser för att slå ut mindre aktörer och på så sätt minska utbudet av bra lösningar. Bäst är det därför faktiskt om privata aktörer kan konkurrera med myndigheterna, eftersom de ser allvarligt på kostnader och inte är bundna av upphandlingskontrakt.

Men det betyder inte att de kan slå av på vårdkvaliteten, eftersom det finns lagar och regler. Att se till att dessa följs är viktigt när privata företag konkurrerar med det offentliga. Det är att se till förutsättningar; att styra en friare marknad politiskt, så att resultatet blir det önskvärda.

Att långsiktigt ha råd med välfärden. Det är ett fokus för Folkpartiet. För det så behövs det en fungerande ekonomisk teori. Varför har hela världen börjat liberaliseras?  För att det är på det sättet ekonomin fungerar, den fungerar i ett liberalt samhälle. Vi tar en liberal politik för given, men många drömmer idag om att nationalisera Sverige (Ohly; Åkesson), förstatliga hälften av näringslivet, ge ökad vård, bidrag, skola, utan att ha en realistisk plan för hur vi ska få råd med alla drömmar.

Rösta på Folkpartiet!  Din liberala röst för ett fritt och dynamiskt samhälle. Vi syns inte så mycket eftersom partier i allmänhet blivit mer liberala (det är svårt att vara något annat om det ska fungera), men skulle vi försvinna så skulle det märkas, antingen genom att endast fåtalet får det bra, mycket bra (det är på gång), eller genom att staten börjar bestämma mer och mer och trycka sitt regelverk över oss (Juholt, Fridolin), samtidigt som skattepengarna förslösas utan att någon vinner på det (AMF). 
"Man saknar inte kon förrän stallet är tomt", heter det ju. förutom att vara en lite humoristisk bild, så är det faktiskt en allvarlig liknelse.


Friheten är en kvalitet som vi tar för given i Sverige, men jag hör alla dessa kollektividealister (MP, V, S) som vill "styra" sverige; De ska "skapa" jobb. Lille Fridolin vet minsann bäst hur allt ska vara; de ska göra politikerna allenarådande. Jag själv tycker inte att Syrien, Libyen, Kina, är långt borta. De är bara några valsedlar ifrån oss.