Panta Rei

Förra gången fick jag några skeptiska och ifrågasättande kommentarer på "Konsten mot makten", vad hade det med konst att göra, och var det inte Gallagher som hade "jantestenen i byxfickan" eller var det inte Gallagher som var ohyfsad, samt var det inte så att de bara skämtade med varandra och att Barnevik tog det fint och mest var road? Alla kommentarerna kom inte igenom på bloggen, men jag fick dem på andra sätt. Det kan vara så som ni alla säger, det är det nog.

Visst. Men med konst menar jag just att riva konvenansen (med en god poäng), som Vilks filmvisningar t.ex. där folk blir så arga att de river stället. Om man med konst menar något vackert och välgjort, så är det mer konsthantverk som jag ser det. Konst är ofta utmanande och bråkigt. Det som ställdes på sin spets i Skavlan var "förnuftet" mot det irrationella och på ett sätt "det som är": T.ex. lojala fotbollsupportrar som helt ignorerar alla argument för att erkänna ett annat lag, som t.ex. Manchester United för att de gör många mål. Världen är inte rationell. Det visade Gallagher.

Inte heller politiken är så särskilt rationell idag. Jag vet inte hur jag ska göra Folkpartist som jag är. På senaste så har man ju drivit igenom att LAS ska bort som den är utformad idag och utgå från "kompetens" istället i turordningen när personal måste gå. Detta samtidigt med att ingångslönerna för ungdomar ska sänkas. Undrar hur arbetsgivarna tänker då? Jag ser framför mig en massa gamlingar på arbetsförmedlingen. Dessutom ska ju pensionsåldern höjas...

Sammantaget har man på detta sätt utformat ett recept för verklig fastlåsning i "utanförskap" för alla de äldre som skyddas av nuvarande LAS när arbetsgivaren ser chansen att byta ut sitt stall mot yngre och billigare arbetskraft.

"Man nämner kompetens för att slippa definiera hur urvalet skett." , så säger man på "tankesmedjan liberalerna" i en kritisk artikel i frågan om styrelsekvotering. Ändå vill man nu i vårt liberala parti, Folkpartiet, införa just kompetens i stället för anställningsår som kriterium för vem som ska gå när arbetsgivare vill minska antalet anställda. Detta alltså trots att man inser att begreppet är så halt och tänjbart att man kan definiera det lite hur som helst, vilket man också tacksamt kommer att göra, naturligtvis.

T.o.m. Moderaterna förstår att detta inte kommer att göra partiet populärt, och i detta fallet rätt så, eftersom det inte kommer att gynna samhället i fråga om innehåll och mening, utan endast "öka rörligheten" -något som tydligen vissa menar är gott i sig. För egen del så vill jag minska rörligheten och skapa stabilitet och trygghet istället, men kanske jag måste ändra mig.

Politik kan ju inte endast handla om att göra det bättre för företagare, det måste slutligen handla om samhällets människovänlighet och miljövänlighet, livskvalitén för människor, djur och natur, men utan att för den skull vara styrt i detalj av politiker med vidlyftiga "visioner". Jag får hålla med Reinfeldt där: Visioner är farliga saker. "Hitler had a vision".

På vilket sätt verkligheten är irrationell lär man sig genom livserfarenhet; det går inte att tänka ut. Plötsligt står man där en dag och inga argument biter. Det kan hända att man har rätt, men det spelar ingen roll, den andre tänker helt enkelt inte ge sig. Så är det ju nu med Folkpartiets vägval i LAS-frågan, som jag ser det. Ett stort "stumblingblock" för mej. Hur ska jag ställa mig?
Jag håller inte med. Det enda jag verkar kunna göra är då underligt nog att köpa in mej på ett ännu större liberalt paket; att acceptera EMU och att vi blir helt integrerade: Att EU blir en federation.
'
Varför? För att då kan jag enklare dra härifrån till t.ex. Grekland och starta ett nytt liv. För här vill jag knappast hänga när de som liksom jag i 55+ börjar bli ifrågasatta på jobbet och inte vågar säga sin mening eftersom konkurrensen om jobben plötsligt blivit massiv. Bättre då med åtminstone bra väder. Säkert kommer många svenskar att resonera på samma sätt. - Sverige? What the heck?

Konsten mot makten; Oasis Noel Gallagher VS Percy Barnevik





Ett intressant möte idag på ”Skavlan”. Jag tänker på mötet mellan Oasis-sångaren Noel Gallagher och vår egen Percy Barnevik. Skavlan ställde en retorisk fråga som inte fick det svar han förväntade sig: ”Det finns två fotbollslag i Manchester?”. Noel Gallagher svarade: ”Nej. Det finns bara ett.” ”Jo men det finns ju Manchester United och Manchester City..” fortsatte Skavlan. ”Det finns Manchester City och sedan något annat.” svarade Noel. Han gav sig inte. Det finns bara ett fotbollslag i Manchester och det är City.

Percy Barnevik sa då att hans favoritlag är Manchester United, varpå Skavlan frågade ” Varför är det det?” ”Jo för att de vinner år efter år och kommer att vinna i år också.” svarade Barnevik. Noel Gallagher undslapp sig då: ”Han har mer pengar än vett!” Varpå Percy Barnevik blev stött och frågade vad Noel sagt; hade han hört rätt? Skavlan tog förstås upp en ny tråd, men Percy såg inte glad ut efter det. Jätteegot hade fått en törn, in public.

Det är intressant. Visst var det Percy som var provocerande när han sa att Manchester United var hans favoritlag just när Noel sagt att de inte är värda något alls? Men ännu mer intressant är skälet till att de var hans favoritlag; att de vinner år efter år. Varför skulle Noel bry sig om det? Tänk om alla bara höll på det vinnande laget. Nej vad Noel visade Percy var en helt annan inställning: Verklig lojalitet.

Man håller på något i ur och skur oavsett alla argument. På så sätt hålls en gemenskap samman. Och man håller på det mot alla andra, mot deras listiga övertalningsförsök och pragmatiska resonemang. Man håller inte på vinnaren. Man håller på det man håller på.

Framtiden är här

Allt förändras, även om det sker långsamt. Om det ska förändras till det bättre, så måste det finnas ett konstant arbete bakom; det är den möjligheten vi människor har i en värld av entropi, att skapa och ordna saker så att det utvecklas och blir bättre. Därför är inte politiskt arbete endast att förvalta och spara, utan det är också att satsa och ge.

I Färgelanda har vi haft lite av vårt eget "Tea-party" när det gäller satsningar. Tea-party-rörelsen i Amerika har piskat upp ett sådant hat och motvilja mot politiska visioner att regeringen där knappast är beslutsför längre.

Denna politiska instabilitet i sig, var det som föranledde att USA nu fått en nedvärdering av sin kreditvärdighet, inte i första hand statsskulderna, enligt Standard & Poor. Dvs det politiska käbblet och oenigheten som omöjliggör en klar politisk riktning anses så negativt för utvecklingsmöjligheterna att kreditvärdigheten sänks.

"Jo men lever vi inte i en demokrati då?" - Denna fras får numera tjäna som täckmantel både för odemokratiska rörelsers aktioner och för att få sätta käppar i hjulet på det politiska arbetet överhuvudtaget.

Det börjar bli dags att definiera vad som är demokratiskt politiskt arbete. Några punkter kan jag ta upp, och jag välkomnar synpunkter.

* Demokratiskt politiskt arbete, i min värld, värnar om demokratin och exkluderar antidemokratiska rörelser från det politiska arbetet. Allt har en gräns, så även demokratin. Demokratin ska inte omintetgöra sig själv.

* Demokratiskt politiskt arbete betyder, i min värld, arbete för att alla, inklusive djur och natur, i samhället ska få det bättre och att alla tillgångar och möjligheter som finns ska komma det gemensamma tillgodo på ett eller annat sätt.

* Demokratiskt politiskt arbete är också att respektera andra politiska företrädare, förutom se punkt ett, och försöka samarbeta för balanserade kompromisser. I det arbetet behövs det fri tillgång till varandras sakargument, eftersom det visat sig att det ger en högre grad av konsensus.

Jag är säker på att om vi arbetar så, för att förbättra i samverkan, så kommer Färgelanda att bli en attraktiv plats för framtidens entreprenörer, barnfamiljer, turister, affärsidkare och livsnjutare.

Är regionvalet viktigt?

Kära läsare. Svaret är JA!

"Vår största utmaning är att långsiktigt ha råd att finansiera den välfärd och den samhällsservice vi vill ha" (från Folkpartiets regionpolitik).


Detta är fokus i en liberal politik; att se till förutsättningar, inte främst att göra jobbet själv.

Företagen ska bygga samhällsekonomin och skapa arbetstillfällen; inte staten. Varför? För att då blir det inte en kostnad, utan en nettovinst för samhället.

Staten kan med sina pengar antingen spara dem (Borg) eller ge bort dem (Ohly) eller investera dem i verksamheter som är bra för samhället. Genom att öppna upp en fri marknad som ser till sin egen kostnadseffektivitet, så kan många samhälleliga behov mötas på ett effektivt och  kundanpassat sätt.

Därför är vi för att privata aktörer konkurrerar inom vård, skola och omsorg. Ingenting ser behov så bra som marknaden.

Skolorna ska ha förutsättningar att utbilda svenska barn och ungdomar så att de kan stödja samhällsutvecklingen i en konkurrensutsatt värld. Det är inte endast en kostnadsfråga, utan en fråga om att använda forskningen i utformningen av skolorna och hur verksamheten bedrivs. Staten ska styra kraven på de verksamheter som den beställer. Därför är Folkpartiet för att staten återtar huvudmannaskapet för skolorna från kommunerna.

Brukarkvalitet är den viktigaste faktorn för en utvecklad vård; det ställer krav på sjukvårdsorganisationen och på kompetens, personaltäthet, sjukvårdsutrustning och ändamålsenliga byggnader.

Att skattepengar slösas är en känd effekt när det är myndigheter som köper tjänster och material, och detta kompenseras med Lagen om upphandling, vilken i sin tur göder monopol hos stora aktörer som kan spela med priser för att slå ut mindre aktörer och på så sätt minska utbudet av bra lösningar. Bäst är det därför faktiskt om privata aktörer kan konkurrera med myndigheterna, eftersom de ser allvarligt på kostnader och inte är bundna av upphandlingskontrakt.

Men det betyder inte att de kan slå av på vårdkvaliteten, eftersom det finns lagar och regler. Att se till att dessa följs är viktigt när privata företag konkurrerar med det offentliga. Det är att se till förutsättningar; att styra en friare marknad politiskt, så att resultatet blir det önskvärda.

Att långsiktigt ha råd med välfärden. Det är ett fokus för Folkpartiet. För det så behövs det en fungerande ekonomisk teori. Varför har hela världen börjat liberaliseras?  För att det är på det sättet ekonomin fungerar, den fungerar i ett liberalt samhälle. Vi tar en liberal politik för given, men många drömmer idag om att nationalisera Sverige (Ohly; Åkesson), förstatliga hälften av näringslivet, ge ökad vård, bidrag, skola, utan att ha en realistisk plan för hur vi ska få råd med alla drömmar.

Rösta på Folkpartiet!  Din liberala röst för ett fritt och dynamiskt samhälle. Vi syns inte så mycket eftersom partier i allmänhet blivit mer liberala (det är svårt att vara något annat om det ska fungera), men skulle vi försvinna så skulle det märkas, antingen genom att endast fåtalet får det bra, mycket bra (det är på gång), eller genom att staten börjar bestämma mer och mer och trycka sitt regelverk över oss (Juholt, Fridolin), samtidigt som skattepengarna förslösas utan att någon vinner på det (AMF). 
"Man saknar inte kon förrän stallet är tomt", heter det ju. förutom att vara en lite humoristisk bild, så är det faktiskt en allvarlig liknelse.


Friheten är en kvalitet som vi tar för given i Sverige, men jag hör alla dessa kollektividealister (MP, V, S) som vill "styra" sverige; De ska "skapa" jobb. Lille Fridolin vet minsann bäst hur allt ska vara; de ska göra politikerna allenarådande. Jag själv tycker inte att Syrien, Libyen, Kina, är långt borta. De är bara några valsedlar ifrån oss.

Det finns massor av input just nu, jag har ju den här bloggen för att dela med mig av mina tankar, och kanske det jag skriver kan samla olika läsares tankar till en gemensam "opinion". En politisk blogg är ju förstås nödvändigtvis opinionsbildande, eller försöker vara i alla fall.

Många gånger är det komplicerade sammanhang som ska sammanföras, där olika intressen på olika nivåer ska "gå ihop" så lång det är möjligt, eller så ser jag på det. Jag vill inte i första hand skapa splittring, och just därför är det så viktigt att lyssna på allt som alla har att säga.

I det förra inlägget så kom det flera kommentarer, där jag blev påmind om att olika kommunala aktiviteter inte får ha ett för ensidigt fokus. Jag kan förstå hur nedläggningen av skolor frustrerat invånarna och hotat att bryta upp en viktig gemenskapsfaktor. Nu har ju privata initiativ ryckt in på plats med hjälp av lagar på riksnivå, och kommunen får då enligt en uppgift i dagens Bohusläning betala närmare 5000 kronor mer för varje barn i skolan.

Ja, visst verkar det hela fumligt, och kanske det finns flera sådana fumligheter i rad, men det är alltid lätt att tro att man hade kunnat göra bättre beslut, med bättre konsekvenser, i efterhand.

Scenerierna växlar snabbt. För ett drygt år sedan var det frågan om IAC skulle stå kvar. Frågan var om SAAB skulle konka, Volvo varslade över 2000 medarbetare. Ett annat stort plastföretag inom fordonsindustrin, Plastal, gick i konkurs. Beskedet om 10 extra miljarder till kommunerna kom sent, och var då något av en överraskning.

Vi har precis klarat en jättekrasch som skulle ha kunnat sänka hela regionen, och många är omedvetna om det, precis som någon som utan att märka det just undviker att bli överkörd och bara går vidare. Här i Färgelanda går vi nu på som om inget hänt och ser bara att man själv hade kunnat gjort annorlunda än vad ledande politiker har gjort

Nu måste dock politiken fortsätta och jag kommer att på olka sätt försöka förklara varför Folkpartiet är en viktig medspelare inom politiken. Vi står för mycket viktiga värderingar. Mer frihet till enskilda människor att få bestämma över sitt liv, att förenkla och minska i olika regelverk. Vi står också för en social dimension och anser att samhällets främsta uppgift är att möjliggöra människors rättigheter till ett bra liv med bra möjligheter till personlig utveckling för alla. Vi ser också en god ekonomi som en förutsättning för välfärd och utveckling och vill därför främst att Färgelanda ska växa i antal invånare och besökare.

Vår syn på ekonomi är inte riktigt densamma som olika vänsterpartiers syn på det, utan vi tror att privat verksamhet är en förutsättning för offentlig verksamhet, hellre än tvärtom. Skolan och ungdomens utveckling är ett av folkpartiets främsta fokus, och i normala tider är politiken från Folkpartiet utvecklande för skolan och fritidslivet. Detta kan ni, läsare lita på.

Upplysning från Folkpartiet om sjukskrivningsproblemet!

Nedanstående är citerat från partisekreteraren, Erik Ullenhag, för alla som undrar om skandalerna inom sjukförsäkringen. Vi lär och utvecklas!

" Det ställs nu mycket frågor om sjukförsäkringen i valstugorna och till vårt
valcenter. Några saker är viktigt att slå fast.

Den som är för sjuk för att arbeta ska ha en god sjukersättning eller förtidspension. Efter två och ett halvt års sjukskrivning görs en prövning under tre månader om det finns arbetsförmåga. Om någon då bedöms sakna förmåga att arbeta går hon eller han därefter tillbaka i sjukskrivning eller förtidspension. Under de tre månaderna får man ersättning på a-kassenivå.

Anledningen till att Alliansregeringen lagt om sjukförsäkringen är att vi var i en situation då människor stängdes ute från möjligheten att komma tillbaka genom långa passiva sjukskrivningar och slentrianmässiga förtidspensioneringar. Världens friskaste folk var bland världens mest sjukskrivna och människor hamnade allt längre från arbetsmarknaden. Numera satsas på tidig rehabilitering och hjälp för dem som kan att komma tillbaka i arbete.

När större reformer genomförs kan självklart människor komma i kläm och drabbas av kantigheter i systemet. Det beklagar vi och det har därför gjorts förändringar av regelverket efter hand.
I debatten förekommer även en del enskilda fall där det framstår som direkt stötande att de inte har fått sjukpenning.

I Aftonbladet i dag står om Annica Holmquist som lider av en svår muskelsjukdom och som Försäkringskassan hänvisat till socialbidrag. Så ska regelverket inte tolkas - människor som bedöms att de
aldrig kan komma tillbaka i arbete ska ha en god ersättning i form av sjukskrivning eller förtidspension.
Efter att Annicas fall nu uppmärksammats har Försäkringskassan meddelat att det tas upp till ny prövning. Det är bra - självklart ska hon inte tvingas leva på socialbidrag.

Mona Sahlin påstod i går i debatten att en döende cancersjuk person inte fick sjukpenning och viftade med en sådan tidningsrubrik. Så är inte regelverket - den som är döende eller svårt sjuk i cancer har rätt till sjukpenning utan tidsgränser."

Detta är klara besked för människor som oroas. Vi i alliansen utvecklar både välfärden och ett Sverige med företagsamhet och jobb. Rösta nu för stabilitet.
Rösta på mitten i Alliansen! Rösta på Folkpartiet!

Bernt Johansson   Kandidat till kommunfullmäktige i Färgelanda

Vad är kunskap? Del 2

Ja, flera reaktioner blev det på det förra inlägget, och jag förstår att det inte går att framstå som en reaktionär som är efter sin tid. Och folk undrar hur det kan komma sig att liberalerna är de som är inne på flest och tuffast regler och vill ha disciplin och förstatligande osv.

Att vara liberal innebär inte att man inte försöker använda kunskaper för att nå bästa möjliga samhällsmål. Är det risk för översvämning så bygger man fördämningar.

När det gäller skolan, så måste man nog läsa in en hel del värme och att man bryr sig i de olika förslag som kommer.

Hela nationen måste på något sätt ryckas upp om vi ska bibehålla vår välfärd. Vi måste lyfta alla elevers förmågor och kunnande ett steg. Hur ska det gå till?

Först måste vi veta vad vi menar med kunskap. Vi ska ju målstyra skolan mot kunskapsutveckling. Kunskap låter som vissa faktabitar som samlats på hög, som man kan spotta fram på ett prov, men kunskapsbegreppet är och ska vara mycket större än så. Det ska syfta mot hela människans utveckling.

Därför vill jag också kalla den typ av mål som finns i läroplanen för kunskapsmål. Men om vi ser det så, så måste troligen läroplanen utvecklas, på samma sätt som kursplanerna utvecklas just nu.

Man måste kanske förklara bakgrunden till varför det står olika saker som t.ex. att ”Läraren skall utgå från att eleven kan och vill ta personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan”. Och man måste kanske även korrelera detta med olika sorters bedömning och därefter åtgärder, så som man gör med kursplanernas mål.

Man kan t.ex. förklara att ett utbildningsmål är att eleven ska bli ”kunskapande”, snarare än att kunna ett visst årtal utantill, och så kan man bedöma exempelvis att en elev inte klarar detta så bra. Då så. Vilka åtgärder ska då sättas in? Kanske eleven ska ha en ”handledare” som bit för bit hjälper honom/ henne med de första stegen mot att själv ta ansvar?

Ett professionalistiskt lärarlag, dvs som kompetensutvecklar sig och samarbetar kontinuerligt runt elevernas utveckling, skulle kunna vara en garant för att eleverna lär sig mer och att de lär sig rätt saker, blir rätt bedömda och får rätt stöd..

Men, för elevens hela utveckling kommer bitar som hälsa, social träning, ansvarstagande - också gentemot andra, att kunna anstränga sig, att ta olika roller, kunna samverka, bekantskap med och engagemang för miljö och natur, lära sig om demokrati och livskunskap osv. dessa kommer in och skulle behöva plats i utbildningen.

Så hur ska vi få in detta i trängseln av ämnen som menar sig vara nödvändiga? Det närmaste jag kommer det förut obligatoriska året i ”lumpen” som nu alltså har försvunnit, är att vi måste göra fler gemensamma projekt i skolan. Jag tror också att det skulle öka trivseln och den personliga växten, vilket skulle återspeglas i att det går bättre på lektionerna, att fler skulle känna varandra och samverka.

Här kommer några förslag:

Fler välplanerade friluftsdagar, med ämnen integrerade (t.ex. naturkunskap, idrott, svenska, samhällskunskap, eller varför inte engelska eller matte? ) Uppgifter ska då göras i grupper för samverkan, ansvar, gemensam ansträngning, social utveckling.

Ett pågående praktiskt byggnadsprojekt, för slöjd- och hantverksintelligensen,
med ”trossen”; matlagning på plats, t.ex. Men även matematik, teknik, design, verktygskunskap etc kan komma in med moment och även här samverkan i planering och utförande, att lära sig arbeta, samarbeta, konstruera, använda och söka kunskap.

Ja så kan kanske en positiv version av hur jag menade med det förra inlägget se ut, men skolan behandlas inte på en A4-sida, utan är ett jättelikt område att studera.

Viktigast är varje enskild elevs utveckling, för sig själv och för samhället. Vi kan inte bara låta trögheten styra utan måste engagera oss, Allt är en utveckling, vi måste börja någonstans och inte vara rädda att diskutera denna fråga.

Bernt Johansson